Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ministern, legationens translator, (vid namn Gråå), samt
en ung köpman, Claes Peyron, son till den af Gustaf III
gynnade fabrikören och skeppsbromagnaten Bartholomé
Peyron i Stockholm. Denne Claes Peyron, en ung man
på tjugufyra år, som på kungens bekostnad blifvit sänd
till Petersburg för att studera landets språk och
handelsförhållanden, är för tillfället anställd hos franske konsuln
på platsen.
En tillfällig ökning kan kretsen emellertid vinna, då från
hemlandet någon utomordentlig beskickning eller resande
af distinktion anländer. Till den förra af dessa kategorier
hör generalmajoren, friherre von Duben, som 1777 på vintern
sändes att komplimentera kejsarinnan med anledning af
tronföljarens förmälning och som därvid åtföljes af en
tjuguett-årig baron Gustaf Adolf Reuterholm, hvilken senare Ingman
redan i Uppsala lärt känna.
Mellan de trenne herrarne Ingman, Peyron och
Reuterholm tycks nu i Petersburg en liflig vänskapsförbindelse
uppstått, hvaraf man i den sistnämndes efterlämnade
bref-samling finner manga prof. Den 24 mars återvänder
Reuterholm emellertid till Svidja i Finland, där modern,
riksråds-ärikan, är bosatt, och där äfven den äldre, med Ingman
likaledes bekante, brodern, Axel Reuterholm, för tillfället
uppehåller sig. Till denne senare skrifver Ingman och
klagar öfver den unge Göstas afresa. »Mitt olyckliga öde
har velat,» säger han, »att jag har allt för mycket älskat
honom för att så snart kunna trösta mig öfver denna
skilsmässa.»
Efter att hafva berömt baron Göstas förståndiga och
modesta uppförande i Petersburg, fortsätter Ingman: »Men
det, som har mest frapperat mig, är att se honom redan
vara herre öfver sitt heta och häftiga temperament, något,
som jag aldrig skulle trott, då jag såg honom i Uppsala,
under den tid, som ännu står lifligt för mig. Minns du
då, hur vi retades med lilla Gösta, och hur han sticknades
i hvart ögonblick?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
