Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* *
) )
serafimerordensriddare med rättighet att vaka öfver de
svenska ordensstadgarnes efterlefnad, behagade föreställa
nämnde kammarjunkare, hurusom han enligt dessa stadgar
borde ständigt bära det ordensband, hvarmed konungen
honom behedrat. »Vi förmoda,» heter det vidare, »att denna
furst Potemkins föreställning lärer göra intryck. I vidrig
händelse förbehålla Vi oss att företaga sådana andra
utvägar, som Vår Höghet och Vår Vasaordens värdighet äska
kunna.»
Men, redan innan detta svar ankommit, hade ärendet,
såsom Ingman sedermera anmäler, blifvit genom hans
excellens grefve Panins åtgärd i bästa måtto reglerad. Så
snart den förre för välbemälte herr statsminister yttrat sitt
bekymmer öfver att se herr Domaschneff liksom vilja dölja
en orden, af hvars bärande han bort göra sig den största
heder, ägde nämligen de föreställningar, hans excellens
förmodligen strax därpå gjort herr kammarjunkaren, den
kraftiga verkan, att denne dagen därefter hos Ingman aflagt
besök och uti eftertryckligaste ordasätt försäkrat, att det
endast af glömska härrört, om han någon gång synts utan
ordenstecknet, samt att dylikt i framtiden aldrig skulle
kunna hända honom mer. Och efter en sådan reparation
trodde sig Ingman icke behöfva göra vidare bruk af
konungens nådigaste order, så framt ej herr Domaschneff åter
skulle infalla i en ny glömska, som dock alldeles ej vore att
förmoda, enär han nu ständigt syntes med ordensbandet.
Längre fram på hösten har beskickningens föreståndare
mycket att ombestyra med anledning af hofstallmästaren
Muncks väntade ankomst för att till kejsarinnan öfverlämna
presenter från kungen. Dessa presenter utgöras af ett
fyrspann ölänningar med tillhörande vagn jämte några pjäser
af ostindiskt porslin.
Så mycken tid har Ingman dock öfrig, att han hinner
skrifva till vännen Reuterholm, tacka denne för ett
vän-skapsfullt bref samt gratulera honom att hafva blifvit
kammarjunkare. Om sig själf berättar han, att såväl grefve
Österman som grefve Panin behandlade honom med utmärkt
3 — Ingman-Manderfelt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
