- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
40

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men ändå betänkligare rykten skulle komma till
veder-börandes kännedom, antagligen från det håll, där Ingman
förut haft sitt förnämsta stöd.

Det har redan nämnts, att grefve F. U. von Rosen
var gift med en fröken Stenbock från Estland. Denna
senare hade jämte sina systrar erhållit ett arf i Liffland,
hvars omhändertagande för arfvingarnas räkning uppdragits
åt Ingman. Och nu hade arfvet utfallit samt af ombudet
uppburits, det visste man, men pängarna hördes ändå inte
af. Sannolikt hade på efterfrågningarna lämnats undvikande
och hvarandra motsägande svar, som naturligt nog hos
Rosenska familjen väckt förargelse och misstankar.

Att Ingman efter allt hvad som förekommit ej längre
ansågs lämplig att på egen hand vid ett stort hof sköta sin
regerings ärenden kan ingalunda väcka förvåning. Hans
förflyttning vardt därför ock beslutad, ehuru det dröjde
någon tid, innan densamma verkställdes. Egendomligt nog
fick han själf ej heller veta hvad honom % detta afseende
förestod.

Utan att ana oråd fortsätter han således med sin
befattning och sina depescher och kan bland annat omtala
den ofantligt glädjande nyheten om storfurstinnans
ned-komst med en liten storfurste och om festligheterna med
anledning däraf. Därtill bjuder han på en ny
ordens-historia, som utan tvifvel borde behaga hans maj:t,
enär den visade, hvilken synnerlig aktning och tillgifvenhet
i Petersburg fortfore mot dess höga person. Förhållan’
det vore, att general Zoritz, som tre veckor förut
erhållit den kungliga polska cordon bleu, på tillfrågan,
hvar-för han ej dagligen bure detta tecken, förklarat detta
härröra af den oändliga vördnad, han hyste för det
ordensband, hvarmed konungen af Sverige honom dekorerat.
Naturligtvis kunde sådant icke ske utan kejsarinnans goda
minne, då generalens gunst hos högstdensamma snarare
till- än aftoge.

Förbindelsen med Reuterholm underhålles nu inte
allenast genom bref utan äfven genom tjänster och gen-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free