- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
42

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för att för ryska hofvets räkning afhämta dfe bärgade
dyrbarheterna. Peyron svarar, att han ej har tid, då han för
egna affärer måste fara till Moskva. Men på Ingmans
förklaring, att det vore grefve Panin själf, som, ej okunnig
om den nåd, Gustaf III alltid visat Peyrons familj, önskade
saken, att det skulle göra kungen ett nöje erfara, det
Peyron därtill blifvit utsedd, kan denne sistnämnde ej
längre neka utan lofvar att utföra uppdraget. Ingman å
sin sida lofvar att presentera honom för grefve Panin,
ehuru detta på grund af något hinder från grefvens sida
vardt uppskjutet.

Ett par veckor därefter ger sig Peyron följaktligen
på väg försedd med postiljon, pass, order till tullbetjäningen
på gränsen att ej uppehålla den resande samt ioo rubel
till resan och löfte att vid återkomsten erhålla resten af
den summa, ioo dukater, som grefve Panin för ändamålet
lämnat Ingman. Anländ till Helsingfors vänder han sig
först till kommenderande generalen, baron Stackelberg,
därpå till vederbörande assuradörer och tullmyndigheter
samt återvänder efter några dagar med en stor låda
innehållande gulddosor, silkesstrumpor och böcker. Sin
återkomst och hvad därpå följer skildrar han med följande ord:

»Jag beger mig genast till baron von Nolckens hus,
men i stället för Ingman träffar jag herr Björnstjerna, som
jag tror var lika förvånad som jag att möta mig i
Ryssland. Vi omfamnade hvarandra, och jag frågade honom,
hvar Ingman var. ’Han är död,’ sade han. Detta gjorde
mig helt, jag vet inte hvad. Det märkte han och sade
mig: Nej, nej, lugna er, han mår mycket bra! Hvarifrån
kommer ni?’ Jag berättade, att jag kom från Helsingfors
med general Stackelbergs depescher till Ingman och en
låda, som skulle aflämnas till hofvet. På min fråga, hvar
han bodde, sade han: ’Vänta skall jag följa er dit, så fort
jag blir klädd!’ Han var snart färdig och gjorde sig besvär
att gå med till Ingman, till hvilken jag lämnade brefvet,
frågande, hvar jag skulle sätta lådan. Han befallde mig
tillsäga domestikerna om dess uppbärande till honom och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free