Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sistnämnde, »att afresans ögonblick vore sa nära, som
han lät mig hoppas i går, då han försäkrade sig skola taga
afsked af hofvet nästa söndag. Det är en chevalier d’Eon,
som spelar samma roll och försöker väcka hela världens
deltagande för sitt öde. Han faller i trots af allt detta,
och, om han fortfar att förlora på Macao, såsom det händt
honom sedan någon tid, är han också förlorad i sina
förtroligaste vänners ögon.»
På dessa meddelanden svarar SchefFer, att de
parti-kulariteter, som Björnstjerna om kommissionssekreteraren
Inginan och dennes förhållande berättat, hade bestyrkt det
begrepp, man i Stockholm länge haft skäl att göra sig om
hans lynne, principer och karaktär. Kungl. mäj:t, som
dock icke ville låta honom känna annat tvång än det, en
redlig och trogen undersåte själfmant ålägger sig, lämnade
honom emellertid af mildhet ytterligare rådrum att sansa
sig och eftersinna sina plikter mot konung och
fädernesland. Björnstjerna skulle därför inte vidare yrka på
Ing-mans afresa till Hamburg utan endast fortfarande iakttaga
hans demarcher och tungomål.
Fram i april finner sig emellertid slutligen Ingman
själf föranlåten att skrifva ett rätt ödmjukt bref till SchefFer
med förklaring, att, ehuru han, såsom allmänt synligt och
bekant vore, af en långsam reumatisk feber blifvit så
medtagen, att han ej förmådde föra pennan, blefve honom
dock såsom en trogen och laglydig undersåte intet annat
öfrigt, än att utan dröjsmål direkt anträda resan till
Hamburg. »Skulle ock min hälsa däraf taga sista stöten och
jag blifva utan förmåga att tjäna,» tillägger han, »hoppas
jag dock numera nalkas det lugn, som mina ovänner måtte
ledsna att störa.»
Ja, detta lugn nalkades han visserligen, men först efter
en fruktansvärd storm, som skulle för alltid bortsopa hans
heder 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
