- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
55

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så stor, att han inte ens hade förstånd att afvika,» skref
Björnstjerna. Länge kan det väl dock ej hafva dröjt, innan
han verkligen afvek, för alltid Jämnande skådeplatsen för
sin storhet och sitt fall.

Hans rum hade emellertid genast förseglats och hans
egendom tagits i beslag för kreditorernes räkning. Därpå
följde längre fram utredning och afveckling af den afviknes
affärer. Att här redogöra för det egendomliga boets
ställning torde vara öfverflödigt. Endast så mycket kan nämnas,
att äfven de Stenbockska arfsmedeln af Ingman för egen
räkning användts, men att lösöretillgångar och såsom säkra
ansedda fordringar — däribland en revers på 4,000 rubel af
skyddslingén Schumacher — dock funnos, vidare att svenska
regeringen för sin heders skull ansåg sig böra ersätta
assuradörerne dosornas värde. Hvad silkesstrumporna —
363 par — beträffar, hade dessa sannolikt äfven
förskingrats, men härför tycks inga ersättningsanspråk hafva
framställts. Såsom slutresultat begaf sig, att, då kronan,
sålunda vorden fordringsägare i massan, afstått från sin
förmånsrätt, de utländske kreditorerne i det närmaste vordo
godtgjorde. Att Sténbockska arfvingarne långt ifrån
åter-fingo sina pänningar, skola vi längre fram se.

Man kan emellertid säga, att svenska staten faktiskt
ersatte den förlust, som uppkom genom gulddosornas
förskingring, liksom att svenska regeringen, genom
underlåtenheten att begära den oredlige ämbetsmannens kraftiga
efterspanande och häktning, lät honom förblifva ostraffad.

Själf hade väl Ingman vid denna tidpunkt något
medvetande af sitt brott. I en efterlämnad tablå, hvaruti han
beräknat sina tillgångar och skulder, säger han visserligen, att
dessa vid en realisation af hela hans egendom borde gå
ihop, och att han således ej bedragit någon människa,
men han slutar dock med dessa ord: »Jag bör slutligen
inför den lefvande Guden betyga på min själ, att hvarken
den hederliga Peyron eller någon annan haft minsta del
eller kunskap af mina operationer med gulddosorna eller
annat, utan att jag endast följt min egen blinda drift att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free