- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
58

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

X.

På osäker fot

En vanlig person skulle i det närmaste gått under
genom en dylik händelse. Men den i många afseenden
ovanlige Ingman var efter sitt fall snart färdig att klättra
upp igen.

Under två tredjedels år är han emellertid försvunnen
ur vår åsyn. Men den 7 februari 1779 dyker han åter
upp — i Reuterholms brefsamling — utan att dock
upp-gifva orten, hvarifrån han skrifver. Baronen har blifvit
kammarherre hos drottningen; detta ger den gamle vännen
anledning gratulera under tacksamhet mot himlen, att sköna
själar ännu vore eftersökta vid hofvet. Därpå öfvergår han
till en redogörelse för sin egen ofärd, som helt och hållet
vållats af förföljelser från fienders sida. Han hade mycket
väl kunnat göra rätt för sig, om man blott lämnat honom
rådrum. Om sin nuvarande belägenhet nämner han endast
så mycket, att hans ovänner visserligen tänkt göra honom
till den olyckligaste bland människor, men att den Gud,
som han dyrkade, som såg hans tårar och deras (fiendernas)
ondska, tänkte annorlunda. Det vore sannt, att han förlorat
alla lyckans chimérer, men dess verklighet återstode honom.
Ofvergifven oeh föraktad af en fördärfvad värld hade hän
uti religionens rena källor och uti dygden funnit en tröst,
en lycka, som världen lika litet vore i stånd att gifva som
njuta. Försjunken i den djupaste reflexion skulle han i
enslighetens och studiernas sköte få smaka den utsökta
hvila, som alltid undflytt honom i den stora kretsen. Nu
skulle alla hans själskrafter — helgade den, som på dessa
hade de största anspråk—uteslutande användas till arbeten
värdiga en tänkande varelse, och alla hans kroppskrafter
ägnas åt arbetet i jorden, hvilken kanhända blefve
tacksammare för hans omsorger än för deras, som trodde sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free