Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den sköna Ingeborg att glömma sig kvar hos en
kammarherre Brockenhuus i närheten af Moss. Därpå följde hon
sorenskriver Fris till dennes gård Falkensten, hvarifrån hon
endast med svårighet kunde förmås att vända tillbaka till
Tönsberg. Då fadren emellertid af domstolen skaffat sig
en kunglig resolution, att dottern skulle stå under hans
lydnad, tog hon åter sin tillflykt till sorenskriveren, som i
hemlighet sände henne omkring till flera ställen, till och
med öfver svenska gränsen, och på detta sätt höll henne
undan. På fadrens klagomål nedsattes en kunglig
kommission, som skulle undersöka hela saken. Denna
kommission var dock fru Ingeborg bevågen och tillät henne,
med upphäfvande af den föregående resolutionen, att bo,
hvar hon ville. Häraf begagnade hon sig äfven, och, då
Danneskiold, som ej länge höil sig ordentlig i Köpenhamn,
för andra gången och på allvar miste sina ämbeten samt
förvisades till Laurvig, flyttade Ingeborg till denne, utan
att därför något äktenskap dem emellan kom till stånd.
Till detta hem var det, som den forne svenske
diplomaten tog sin tillflykt. Här mottogs han med öppna
armar, hälsad af de i provinsens mörker begrafda
sällskapsmänniskorna såsom en ljusstråle från stora världen.
Här visste han att ställa sig in och hålla sig kvar —
längre än i Petersburg. Grefven vardt alldeles förtjust i den
mångkunnige mannen, kunde snart inte undvara honom
och uppdrog åt honom hela sin husliga ekonomi. Och
hon, skön Ingeborg, såg säkerligen denne vinddrifne,
be-lefvade främling med inte mindre blida ögon.
• Hur angenämt detta »trekantige forhoid» än må hafva
varit, ansåg sig Ingman dock efter några år skyldig att
närmare tänka på sin borgerliga ställning. I Sverige var
han alltjämt i trots af pardonsplakatet förrymd. Första
steget till återvinnande af anseende och förtroende var att
erhålla ett ordentligt afsked från sin sista tjänst och därmed
en karaktär på samma gång. Bäst fann han emellertid att
i en så grannlaga sak vid sin förnäme beskyddares sida
vända sig till kungen själf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
