Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ifall han får någon lämplig belöning för sitt ännu lefvnnde
svenska nit.
Att den närmast önskade belöningen — förlåtelse och
rättighet att återvända till Sverige — redan nu vardt honom
förespeglad, är troligt, men länge skulle det dröja, innan
denna i själfva verket kom honom till del. Också är det
sannolikt, att Manderfelt under de närmaste åren gent emot
sin gamla öfverhet visade sig tämligen reserverad. Han
var ingalunda på bar backe och kunde lugnt se tiden an.
Laurvig hade emellertid blifvit honom för trångt.
Han flyttade därför till Kristiania, köpte ett af de
förnämsta husen därstädes, den så kallade Mangelsgården, och
började lefva stort. Detta utan att bekymra sig om aflidne
grefve Danneskiolds släktingar, som, hafvande bestridt
lega-tens rättmätighet, härom öppnat en process, hvilken i många
år skulle pågå.
I Manderfelts historia inträder nu på grund af bristande
källor en lucka på trenne år. Antagligen har han under
denna tid fört ett sorglöst sällskapslif, i fulla drag njutit
af sin nyförvärfvade förmögenhet och för öfrigt
uppmärksamt betraktat de politiska händelsernas gång. Först år
1787, då han tycks funnit tidpunkten lämplig att ånyo hålla
sig framme hos sin snillrike monark, börjar man att åter
flnna hans spår.
XIII.
Kunskaparen.
Närmast leker honom nu i hågen att blifva svensk
generalkonsul i Norge, en ny befattning, som efter hvad
han hört, skulle komma att tillsättas. Det gäller blott
att fästa höga vederbörandes uppmärksamhet på den forne
diplomatens politiska iakttagelseförmåga. Och händelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
