- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
107

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af Hessen dotter. I stället kommer talet om en allians
mellan Sverige och Danmark, hvartill äfven Ryssland efter
fredsslutet skulle sluta sig. Vidare meddelas som förr
kejsarinnans tankar om kungen, som alltjämt vore mycket
fördelaktiga, hvarjämte fredsförslag på grundvalen af status
quo framställas. Manderfelt är säker, att kejsarinnan går
in därpå, endast kungen för henne uttrycker sin önskan
om krigets upphörande.

Och inte nog med de stora affärerna, äfven med vissa
politiska småsaker måste Manderfelt ibland befatta sig,
såsom till exempel med danska regeringens blidkande, då
norska posten och norska passagerare en gång blifvit i
Sverige uppehållna. Hela denna sak hade han emellertid till
kronprinsens fullkomliga belåtenhet förklarat. Dock hade
grefve Bernstorff på tal härom till Manderfelt yttrat:
»Hvad tjänar det till, att ni alltid för ett fogligt och
hjärtligt språk, att ni är färdig öfvertyga oss alla, då den, som
är berättigad att underhandla, alltid blandar köld och
högmod uti alla sina ord.» Om denne senare eller
ambassadören äfvensom om dennes närmaste underordnade
ger han i ett bref till Armfelt sin åsikt oförbehållsamt
tillkänna. »Det är oförklarligt» skrifver han, »att en kung,
som jag anser vara näst efter Fredrik II sitt sekels största
snille och störste minister, kan låta sig ända därhän
förblindas, att han sedan några år låter sina ärenden här
komprometteras till den grad, som man sett. Kan H.
Maj:t vara okunnig om, att den gamle ambassadören
lämpar sig väl för den yttre representationen, men att
detta är allt, och att han är högst oförmögen att
underhandla om ömtåliga och svåra saker, hvilket också grefve
Bernstorff ofta upprepat för mig? Kan H. Maj:t vara
okunnig om, att den, som bär namn af chargé d’affaires,
liksom dennes företrädare, ej lyckats i annat än att göra
sig hatad och föraktad? Kan H. Maj:t vara i okunnighet
därom, att den i Norge anställde haft enahanda framgång,
och att allt detta stärkt misstroendet och fördärfvat mis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free