- Project Runeberg -  Ingman-Manderfelt. En äfventyrare från Gustavianska tiden. En studie /
114

(1901) [MARC] Author: Hugo Fröding
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rera med landtrådet. Denne åter, i mellanstunderna af
sina arbeten, nyttjar tillfällen att häfta sig vid ambassaden,
och detta kan äga två effekter för honom lika: antingen
vinner han i publikens kredit eller förlora vi.»

Hvem skulle kunnat tro, att prinsens af Hessen
förbittrade motståndare, som en gång med sina välriktade
batterier skulle krossa »denne räf», nu lupe högstdensammes
ärenden!

I början af februari berättar Ehrenheim, hur Manderfelt
vid couren på hofvet gått som i en öken och cotoyerat
ambassaden men blifvit tillbaka vid alla ingångar, hur han
affekterat att tala med Brelin eller honom (Ehrenheim) fast
detta alltid blifvit rätt korteligen. Den sistnämnde hade
han rätt graciöst förebrått att ej hafva besökt honom, och
Brelin hade han en gång förgäfves bjudit till middag. På
couren låtsade ingen se honom.

Att Brelin fått befallning iakttaga Manderfelt, visar att
Gustaf III, såsom redan anmärkts, mera misstänkt
kunskaparens dubbelnatur än därom hyst fast öfvertygelse.

Mot slutet af 1791 — Brelins anställning räckte blott
ett år — är denne senare färdig med sin åsikt, som han i
ett bref af den 20 oktober på följande sätt meddelar kungen:
»Herr Manderfelt var ett föremål, som jag skulle observera.
Vid min ankomst hit var jag ännu ej botad för min
olyckliga böjelse att tro människorna vara sådana, som de visa
Jag hörde enkla och lifliga uttryck af trohet mot Ers
Maj:t, jag såg mycket, som tydde på inflytelserik ställning,
och jag bedömde herr Manderfelt oändligen mera
gynnsamt, än han förtjänade. Det var först efter hans återkomst
från Stockholm, som jag lärde känna honom. En
utsväf-vande ärelystnad, ett ytterligt hyckleri, se där hans karaktär
och hans uppförande! Nu har han äfven tillägnat sig
komprometterade kvinnors privilegium, har kastat sig i
fromleriet. Kapten Walden» (svedenborgaren), »som var här
för att låta trycka sin nya lära, har helt och hållet omvändt
honom, och han har nu dragit sig tillbaka till sitt land-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhingman/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free