Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägde man ju för öfrigt öfverallt. Hvar och en åtnjöte
verkligen af staten den frihet han behöfde att göra godt;
det vore blott den att göra ondt han afsagt sig. Och under
ingen regeringsform vore denna borgerliga frihet mera tryggad
än under den monarkiska. Det vore följaktligen ej häri,
orsaken till alla olyckorna låge, utan i missbruken, nämligen
uti den falska politiken, den släta förvaltningen och sedernas
ytterliga fördärf.
Den falska politiken vore en monarks eller ministers
fasliga böjelse att bedraga andra monarker och ministrar
— där han inte sökte bedraga sitt eget folk — att vara den
slugaste hycklare med andra ord. Men en man i härskande
ställning, som trodde sig skapad allenast för ett land, vore
ovärdig denna sin ställning; han borde anse sig som
människosläktets minister, eljes uppfyllde han illa sitt kall. (Endast
en sådan minister — Bernstorff underförstådt — hade
författaren under sin tjugeåriga politiska löpbafia träffat.) Att
furstarne afveke från den sannskyldiga statskonsten, vore
för öfrigt intet att förundra sig öfver, då de ända från
vaggan förföljdes af smickrare och loftalare. För att öppna
deras ögon funnes det blott ett enda medel, tryckfriheten,
som, då den värdigt brukades, vore högst dyrbar.
För att motarbeta denna falska potitik måste man
uppröra regenternas hjärtan, till dess att de kraftigt kände, det
de ej blifvit upphöjde på tronerna för att plåga sina
medmänniskor utan för att hjälpa dem. För ministrarne måste
man upprepa orden: varen uppriktige, bedragen icke edra
herrar, eder själfve och folken med edra eviga intriger!
Och alla nationer måste man slutligen söka öfvertyga, det
de ägde en evig och obestridlig rättighet att inför regenter
och troner framföra besvär och klagomål men ingen rätt
att insultera sina styresmän eller upphäfva sina
konstitutioner. Framför allt finge man icke underlåta att inskärpa,
hur uppror vore det allra vådligaste af alla medel till att
reformera missbruk i statsförvaltningen.
Näst den falska politiken, som här demaskeras, bidroge
den elaka styrelsen till staternas fördärf. Denna yttrade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
