Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inrättandet af en internationell skiljedomstol, hvarigenom
allt krig och alla arméer skulle kunna aflysas, och
påpekar härvid en motsägelse från författarens sida. Denne
utropar nämligen på ett ställe: »Hur kan man, utan att
försoffas af en abbé S:t Pierres drömmar, fatta ett redigt
begrepp om möjligheten af någon beständig fred», och
afger strax därpå själf ett projekt till denna beständiga fred.
»Det består däruti,» säger han (recensenten citerar alltjämt
författaren), »att alla regenter och hyfsade nationer i
Europa skulle stifta en nationell domstol, bestående af alla
regerande furstar eller deras fullmäktige samt två de
visaste och vördnadsvärdaste män af hvarje nation etc.
"Må jag våga’, säger auktor, ’att vara den förste att
framlägga detta förslag i öppen dag/ Och detta förslag. . .
hvem skulle väl tro, om ej hela världen visste det, att
detta nya förslag, som herr landtrådet Manderfelt är den
förste att framlägga, likväl befinnes precist detsamma, som
han kallar abbé de S:t Pierres drömmar. Huru har man
den djärfhet att bestjäla en auktor, på samma gång man
smädar honom!»
»Det är denna tilltagsenhet att gäckas med läsarens
insikter och tankegåfva,» så slutar Kellgren, »denna myndiga,
preceptorala ton af reformator i politiken och sederna, den
låntagna mask af tänkare och sanningsman, filosof och apostel;
det är endast dessa egenskaper af författarens skrift, som hos
upplyste läsare kunna göra vår ursäkt, för det vi så vidlyftigt
och kanske nog allvarsamt ansett ett lappri, som i sanning
förtjänar endast åtlöje. Må dumhetens välmening gärna
skonas eller glömmas, men det falska vettet, den dristande
okunnigheten, den skrytande medelmåttan, charlatanismen,
alla de egenskaper som förleda eller såra, må sådana fel
aldrig utan näpst framgå!»
Den, som närmare studerat Manderfelts politiska
och litterära verksamhet, torde svårligen kunna bestrida
befogenheten af denna Kellgrens uppfattning. Själf fann sig
den kritiserade naturligtvis mindre belåten därmed. »Det
står inte i herr Kellgrens makt,» skref han från Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
