Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inbetalning af statsskulden och bränneriernas ersättande
med spannmålsmagasin. Till inbetalning af den förra borde
alla medborgare utom de fattige bidraga, hvar med 5 proc.
af sin egendom, hvilken gåfva, kallad rikshjälp, skulle lämnas
i silfver eller, där icke sådant funnes, i banko- eller
riksgälds-sedlar efter en viss kurs. Efter att hafva närmare utvecklat
sin finansplan, utropar författaren: »Lägg den ena handen
på ditt hjärta, känn om där rinner svensk blod, lägg den
andra på fäderneslandets altare, och svär att icke öfvergifva
det, förrän du framburit dina frivilliga offer och sett vår
stora frälsningsdag 1 Ja, vi alla, som äge mindre eller större
förmögenhet, skole slingra våra armar kring detta altare,
svära den samma ed, frälsa vårt fosterland, hugsvala millioner
af våra fattiga och lidande medborgare, bevisa för samtid
och eftervärld, att i slutet af i8:e seculum under en Gustaf
Adolf, ett stort namn och stora dygders regering, fanns
ännu en hög nationalkaraktär i Sverige.»
Som man ser, röjer sig Manderfelt, trots
anonymiteten i hvarje rad. Men hvarför utsatte han ej lika
väl här sitt namn på titelbladet som på talet för
Grim-stads menighet? Ett fullt tillfredsställande svar på denna
fråga är ej lätt att finna. Själfva bevekelsegrunden till
detta glödande och som det tycks välmenta upprop torde
i alla händelser böra sökas dels i nöjet att få framlägga en
finansplan, hvaruti Manderfelt visste sig vara mästare,
dels i det oafvisliga behofvet att åter få ge sin vältalighet
luft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
