Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring med subskriptionslistor och insamla frivilliga
bidrag för det kommande året.
I kommittén insattes visserligen ej Manderfelt, men
bland bidragsinsamlarne far han vara med. Man kan
således säga, att hans uppträdande vid detta tillfälle krönes
med en viss framgång. Också är han själf högst belåten
och uttalar, efter ofvannämnda besluts fattande och valens
företagande, till rådstugan följande erkännande ord:
»Den utmärkta samdräglighet, foglighet, beskedlighet
och lugn, som härskat i denna vår rådplägning, länder
mina göteborgska medborgare till högsta heder, och, när
sådant tänkesätt beständigt får råda i våra sammankomster,
skall Göteborgs borgerskap aldrig kunna blifva misskändt
men äradt af alla redlige svenske män.»
Den 27 maj 1802 hålls åter allmän rådstuga i samma
ämne, hvarvid kommitténs förslag företages till behandling.
Gillande kommitténs hufvudprinciper uttalar dock
landt-rådet vid detta tillfälle sina betänkligheter mot det
föreslagna sättet för medlens anskaffande. Han bestrider
sålunda stadens förmåga att för fattigförsörjningen kunna
bära en årlig beskattning af tie till tolf tusen riksdaler.
»Väl har jag länge hört talas och skrytas öfver Göteborgs
ofantliga rikedom,» förklarar han, »men, som jag tagit
afsked af chimérernas värld och söta vanskligheter, har jag,
sedan jag själf blifvit etablerad borgare på stället, funnit
förmögenheten hvila inom några få och fattigdomen vara
här såsom annorstädes allmänhetens lott. Betraktar man
de lägre näringsklasser, huru få bland dem äga mer an
knappa nödtorften ? Det är sannt, att öfverdrifna priser på
alla handtverksarbeten måste göra dess afsättning trög,
men det är lika sannt, att dyrheten på alla lifsmedel är skuld
härtill, men hvem har skapat denna dyrhet? Ni själfva,
mina herrar göteborgare! Hvarför slitas och öfverbjuda
hvarandra på alla inkommande födevaror, hvarför vänja
landtmannen att här få sina varor långt högre betalte än
på något annat ställe i riket? Ser man på de mindre
handelssocieteter, så saknas all princip, enighet, öfverens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
