Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter, Beata Ingman. Såsom ren frikostighet får väl denna
gåfva dock ej uppfattas utan kanske snarare som en sorts
fint af en i klister kommen affärsman.
Söndagen den 4 augusti 1805 går han för sista gången
till skrift uti Bolstads kyrka, och på senhösten samma
år inflyttar han ånyo till Vänersborg för att där såsom
ståndsperson taga sitt hufvudkvarter.
I afseende på hans verksamhet de första åren af denna
tid stå högst få underrättelser till buds. Förmodligen har
han gjort skäl för sitt danska understöd genom rapporter
till vederbörande, och såsom lifligt intresserad
kommunalman har han gifvetvis äfven deltagit i stadens allmänna
rådstugor, ehuru detta senare genom rådhusets och dess
arkivs brand nu ej låter fastställa sig.
Någon litterär verksamhet har han under denna tid ej
utöfvat, åtminstone ej i tryck utgifvit något arbete.
De enda tillgängliga uppgifter rörande hans förhållanden
äro mantaislängdernas torra data. Af dessa erfar man, att
landtrådet Manderfelt haft hos sig boende mademoiselle
Beata Ingman (brorsdottern) samt i sin tjänst en piga och
en dräng, äfvensom att han skattat för kalesch, schäs och
guldur, hvarjämte han erlagt afgift för kortspel.
v
XXXIII.
Politiken igen.
Naturligt hade varit, om Manderfelt, nu en sextioett års
man, trött af år, skiften och vedermödor, i sin lilla vrå af
världen låtit sig af inga yttre stormar störas i sin hvila och
sina betraktelser. Men, att han åren 1808 och 1809, då
Sverige råkat i krig med både Danmark och Ryssland på
en gång, att han under en så storartad —ehuru visserligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
