Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nå, kära Maja,» ropade hon glad och skyndade emot
henne halfvägs till dörren, »det var då för innerligt väl
att ni var hemmave,!»
»Ja, det kan ni tacka blåbära för!» sade Maja
pustande och slog sig ner på en stol nära dörren samt frågade,
sedan hon pustat ut litet: »Hur ä* det meJna nu då?»
»Hå, kära hjärtandes! Men kom nu först fram te*
bole och få er en tår varmt. Kaffepanna7 har vänta’ på
er bå’ länge och väl,» trugade mor Lovisa och släpade
och drog i gumman, som gjorde det sedvanliga motståndet
för anständighetens skull, fast hon inte mer än någon
annan skärgårdsgumma ville försaka kaffetåren. »Hur de
a* me^a, frågar ni? Ja Jesses vet, men nog sir ho’
fasligt eländiger ut, och inte ett skapande ol får en ur*na,
och het ä* ho9 om hufve’ som en bakugn dan före
julafton !»
»Kan ni inte veta någe’, som en kan rätta sej efter?»
frågade Maja försiktigt och tömde ut koppens halfva
innehåll på fatet.
»Det å’ fäll ni som ä* kloker och inte jag, kan jag
tänka!» svarade mor Lovisa, som inte heller var så dum
af sig.
»Hå ja, det behöfver ni inte säja mej*» svarade Maja
långsamt och blåste emellanåt på kaffet, »men tocke tar
nu allti* sin tid, och därför tänkte jag att ni ville hjälpa
te’; men ä* det så att ni inte har nå’n brådska, så inte
gör det mej någe\ AlltP får jag veta hvad jag vill.»
Och nu drack kloka Maja sitt kaffe långsamt och
betänksamt, som om det varit det enda hon brydde sig om
i hela världen.
Det behöfdes inte heller mer för att få mor Lovisas
munläder i gång, och det gick åt inte mindre än tre
koppar kaffe, innan hon hunnit dela med sig alltsammans.
När därför kloka Maja efter en styf halftimme kom
in i farstukammarn, där Lina låg nedbäddad på en
pärl-färgad pinnsoffa, visste hon mer än väl hvad hon skulle
tänka om det där »solsticke», som flickan råkat ut för
borta på åkern. Medan hon hörde på moderns svada där
ute, lade hon ihop med hennes tal någn* ord, som hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
