Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såg oafbrutet åt den lilla dörren bakom disken, genom
hvilken värdinnan nyss försvunnit.
»Å* Pålson stockholmare kan jag tro?» fortfor
Österberg vidare, i det han betraktade honom allt
uppmärksammare.
»Nej, jag ä* oppe ifrån landet, men di säger att jag
ska vara födder i Stockholm!» svarade karlen, hvars bleka
ansikte ljusnade vid åsynen af smörgåsarna, som i
detsamma buros fram.
»Nå, men hur har Pålson kommi’ så här illa ut, då?»
»Hå, det ä* en lång historia, som jag helst vill tiga
med så länge!» svarade karlen och såg på smörgåsarna
med begärliga ögon, men ville ändå inte taga någon först,
fastän Österberg sköt fram tallriken ändå närmare.
»Ja tack, men ska inte herr Österberg själf...!»
»Nej, jag håller mej te kaffeskvätten, jag. Jag ä’
just inte så värst hungrig, ska jag säga.»
»Den som det kunde påstå!» utbrast karlen. »Men
jag har inte fått någe* i mej se’n i går morse, jag!»
’^»Jesses, människa! Hvad säger ni?» utbrast
Österberg förskräckt. »Har ni inte ätit någe* se*n i går? Sätt
i er di här då, så ska jag säga te om fler... men kanske
att en sup skulle...»
»Nej, tack!» svarade karlen med munnen full. »Inte
har di någe’ här, och inte vill jag ha någe’ heller. Jag
förtär aldrig någe’ starkt — numera.»
Han tilläde det sista ordet efter ett ögonblicks tystnad
och med en ton, som kom Österberg att studsa, något så
bittert och så dystert låg uti den.
»Har Pålson gjort det förut, då?» frågade han efter
en stund, sedan han sett den ena smörgåsen efter den
andra försvinna från tallriken.
»Det kan nog hända, det!» svarade denne och tycktes
vilja fortsätta, men tvärtystnade i detsamma, när värdinnan
satte fram kaffet. När det var drucket, lutade han sig
tillbaka i stolen med ett uttryck af belåtenhet öfver hela
sin varelse och sade, i det han sträckte fram sin hand midt
öfver bordet, åt Österberg:
»Ja, nu får jag tacka herr österberg så mycket! Nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
