Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja, och min yllekofta se*n!» tänkte Edla med en
kall kåre öfver ryggen. Men hon ville inte säga något,
för *att inte modern skulle blifva ännu mera ängslig,
utan försökte i stället krya upp henne med ett säkert
och gladt:
»Å, inte har di stulp några pengar åf honom, inte!
Far vet nog hvad han gör han!»
»Jo, du ä* så säker, tösen min!» hördes nu
Österbergs röst från den öppna dörren, och innan gumman och
pdla hunno vända sig om borta vid spiseln, stod han midt
i rummet med slokhatten nedtryckt i pannan och ett stort
paket under hvardera armen och ropade till hustrun och
dottern: »Qo* kväll på dig, mor — go’ kväll, Edla! Har
ni nu någe* varmt kaffe te ge oss, så vore det bra, för
han blåser en hund där ute på fjär^n, ska jag säga.»
Därmed lade han ifrån sig packningen på bordet och
gaf dem båda ett kraftigt och varmt handslag; några
andra smekningar brukades inte på Skärlöga.
»Nå, kära far, det var då väl att du å’ hemma, och
hur ha det gått för dig i stan?» frågade gumman. »Var
det någe’ pris på fisken, och hur var det med potatisen?»
»Det var inte så tokigt,» svarade Österberg lugnt;
»jag fick fyra och femtio tunnan du, mor — och hafren
fick jag tie för, och siken gaf fiskköparn mig tre riksdaler
punde* för, du!»
»Och du glömde väl inte bomullsgarne’ ?»
»Tycker du det! När glömde jag någe’ sist?»
»Och yllekoftan ?» tänkte Edla fråga, men hon vågade
inte, i fall... och därför frågade hon j stället: »Nå, far,
och nya drängen? Har I fått tag i någon töcken?»
»Det ä’ inte så utan det!» svarade Österberg och såg
Htet underlig ut. »Han kommer väl strax, han skulle bara
lägga fast skötbåten och ta ner segle\ Se där har vi’n
ju, vet jag!»
Med de orden vände sig österberg mot dörren, som
med detsamma öppnades af Pålson. Qumman, som inte
hört riktigt hvad mannen sagt, gjorde detsamma och såg
på den inträdande med den mest oförställda förvåning,
vände sig sedan till mannen och sade med missnöjd ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
