Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Men det var det märkvärdiga med Pålson, att han
kom aldrig. Héla hösten och en bra bit af vintern gick,
och han gjorde inte den minsta min af att vilja hjälpa
Edla med hennes sysslor. Han skötte sina egna, lugnt
och stilla och metodiskt som ett urverk, och östérberg såg
med stigande tillfredsställelse, att han skötte dem bättre
och jämnare för hvar dag som gick. Gamle Grålle hade
aldrig blifvit så omsorgsfullt ompysslad och skött förr, och
det riktigt sken om hans gråbruna fäll, där han stod i
spiltan och mådde godt med sitt friska hö och en och
annan liten hafreportion emellanåt, och själfva gumsen
hade Pålson blifvit god vän med, genom att sticka åt
honom en tapp hö då och då, till omväxling med det
torra löfvet som annars bestods som hvardagsmat, nere i
fårhuset.
När nu vinternoten slog till och Österberg behöfde
kuska af isvägen till stan med sin lilla strömmingsåka, så
gnodde Grålle i väg med en fart, så att hans husbonde
kom lika fort in till torgs som Ljusteröborna och fick
därigenom lika bra betalt som de för sin vara. Och lika
raskt, om inte raskare ändå kilade han af tillbaka, ty nu
visste han ju att vänliga ord och ett godt foder väntade
honom, när han kom hem, i stället för att han inte förut
varit säker för både glåpord och sparkar, när husbonden
\ä\ hunnit vända ryggen till. Och inte nog med det, utan
som det fanns litet gammal skog på ön och Österberg gått
och funderat på att göra ett litet vinterhygge, för att
sedan fram på sommaren ha en skutlast ved att föra in till
staden, så blef Pålson af god nytta äfven där vid lag, ty
när det inte fanns annat att göra, så slängde han yxan
på axeln och gick bortåt norra sidan af ön, där han högg
raska tag, så att spånorna yrde om honom. Och vid
noten bar han sig visserligen litet bakvändt åt i början, men
han lärde s^g snart både att handtera de isiga tögoma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0062.html
