Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nekade för att göra, och som Österberg nog också tyckte
att »själf är bästa dräng», i synnerhet i det fallet, så
störde det inte så särdeles mycket det goda förhållandet
mellan husbonden och tjänaren. Men på Edla knappast
såg han en gång och aldrig oftare än han direkt behöfde,
och när han måste säga något åt henne, så blef det snarare
ett ord för litet än för mycket. Detta tyckte hon var
mycket bra i början, för hon hade ju föresatt sig att hon
inte skulle tåla honom; men hur det var, så började det
förarga henne i längden. Mycket hade hon ju inte varit
nijte och borta från den lilla ön, men så mycket i alla fall
att hon visste att hon såg ut som folk och att andra
»gossar» varit angelägna nog att språka med henne borta
på kyrkobacken på Blidön eller få en dans med henne,
när ungdomen om sommarkvällarna plägade samlas på
någon af öarna.
»Men den här, det var då en riktig drönare!» tänkte
hon ibland för sig själf. »Och tyst ä* han som en fisk!
Men det vore väl underligt, om en ändå inte skulle få’n
te tärija på munlädre’, om en skulle vilja göra sig besvär!
inte för jag bryr mig om’en ett dugg, men nog ä* det
söcknigt emellanåt att bara se*n sitta och moltiga borta
ve bole om kvällarna.»
Det var inte utan att Edla började göra sina små
försök att få den tystlåtne och slutne drängen att deltaga
i samtalet, när de sutto inne alla fyra om kvällarna, hvar
och en vid sitt göromål, under det att den kådiga granveden
smattrade och smällde borta i spiseln. Slug som alla
kvinnor, de må nu vara fiskardöttrar eller furstebarn, aktade
hon sig likväl noga att vända sig direkt till honom med
ett yttrande eller en fråga. Hon pratade i stället med
fadern, som satt och band på sin not borta vid bordet,
medan mor Greta satt vid spiseln och spann sitt ullgarn
och Pålson vid andra bordsänden höll på med att slöjda
några yxskaft eller tälja några räfsepinnar till den
kommande sommaren. Och för det mesta vände hon då talet
på stadsfärderna eller fisket, frågade om fadern träffat den
eller den af grannarna eller om han hade hört något af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
