Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej si det ä* då alldeles för tidigt, far!» sade Edla
med missnöjd ton. »När en inte kommer öfver te dom
mer än en gång om åre’, så ska en väl inte flyga åf ut
me’samma heller!»
»Ja, vi får si hurdant vädret blir!» svarade fadern
i bestämd och afgörande ton och manade på Grålle, som
under samtalet passat på och pustat litet och nu satte af
igen med förnyad fart. Helst hade han nog sprungit rakt
fram, men det var råkar och sprickor i isen, så att han
måste göra den ena kroken efter den andra, och hvar
gång det svängde, frustade han till och skakade på
huf-vudet, så att frostnålarna yrde om honom, och sedan han
i svängen saktat farten en smula, vände han på hufvudet
och tittade på husbonden, som om han velat säga: springer
jag inte bra, gamle far du?
Mellan sex och sju var man framme vid östra sidan
af Blidön, och sedan tog det inte mera än en knapp
half-timme att komma midt öfver den långa och smala ön till
Blidösund, där den lilla vackra kyrkan ligger på en udde
och blickar rakt öfver sundet hän till Yxlan, hvars
inbyggare hon också kallar till sig, när de högt stämda
klockorna sända sitt manande »Kom hit, kom hit!» öfver
land och vatten. Nu lyste det så grant från de hvälfda
fönstren ut öfver snön på backen och den spegelblanka
isen nedanför den, och folk samlades från alla håll, åkande
och gående, allt efter råd och lägenhet, eller allt efter
som de hade längre och kortare väg. Orgelns toner
strömmade redan ut genom den öppna kyrkdörren, och tyst,
långsamt och med dröjande steg gick menigheten in i den
upplysta men kalla kyrkan, sedan man först utbytt
handslag och oftast stumma, men ibland halfhögt yttrade
hälsningar ute på kyrkbacken, där gamla bekanta råkades
och där många af dem inte sett hvarandra sedan julen
förut.
När julottan var slut, här, som i allmänhet på platser
där afstånden äro stora, hopslagen med högmässan och
därför tagande en ganska rundlig tid, hade molnväggen i
nordväst stigit allt högre upp, och häftiga stötar af en
bitande vind började stundtals aflösa den förra orörligheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
