- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
77

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Å kors! klockan ä* ju nie på kväll’n,» svarade mor
Janson lugnt, »och han ä’ nog hemma för länge se’n!»

»Jaja, en får väl hoppas på det!» svarade Österberg
efter ett ögonblicks funderande. »Men jag kan undra när
det började, jag!»

»Det ä’ inte lång stund se’n!» svarade mor Janson
och sköt in honom igen i kammaren till gubbarna, i det
hon visligen förteg att snöyran hade börjat redan vid
sextiden.

==========

6.



Måskobbarn och Pålson hade gifvit sig af från Blidön
så fört som den förre hade hunnit få i sig en bit
julfäg-nad nere hos en af bönderna på östra sidan af ön.
Högtiden till ära hade julfödan uppspädts med åtskilligt af det
starka slaget, och när de vid fyratiden satte sig upp i
åkan, var hästens och åkdonets ägare så pass rörd af all
välfägnaden, att han trugade tömmarna på Pålson och
föredrog att själf, med det tunga hufvudet på kamratens axel,
taga sig en af talrika nickningar afbruten sömn. Pålson,
som endast tagit sig litet mat, var däremot nykter och
vaken, och när de väl kommit ner på isen, kände han
igen vägen som de färdats dit och som närmare stranden
var utprickad med granruskor, hvilka dock hastigt
upphörde, när man kommit ut en half fjärdingsväg. Men
sedan fick man följa spåren af dem som åkt förut, och
som isen var blank och klar, såg man tydligen märkena
efter hästhofvarna och de matta ränderna efter medarna,
som i slingrande bukter krökte sig framåt, än kringgående
en råk eller ett strömdrag, än åter sträckande sig i rak
linje utåt den omätliga ytan. Pålson körde friskt undan,
och hästen själf tycktes ha brådtom att komma i väg, ty
piskan behöfde inte användas, tvärt om fick Pålson lof att
hålla styft i tömmarna för att det inte skulle gå allt för
fort i början, så att inte hästen tröttade ut sig i förtid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free