Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och så att man kunde se vägen, hvilket blef svårare och
svårare allt efter som mörkret föll på. Måskobbarn tittade
upp ibland med ett halft öga, mumlade några otydliga ord
och försjönk snart i samma ljufva slummer som förut.
»Olson skulle inte sofva!» sade slutligen Pålson och
knuffade honom i sidan med armbågen. »Det å9 inte bra
i kylan och så kan jag ju köra vilse, jag som inte ä’ så
värst van vid vägen!»
»Hvad sa’ ?» mumlade den sofvande och försökte resa
upp hufvudet, som föll ned igen lika tungt som förut.
»Olson skulle inte sofva, säger jag!» ropade Pålson i
örat på honom. »Det är jnte bra i kylan!»
»Kylan har slagi1 sej!» mumlade Måskobbarn lika
orörlig som förut.
»Ja, men jag vet inte om jag kör rätt!»
»Rätt i nordost, ja!»
»Nå, det får väl gå på Guds försyn!» tänkte Pålson
•och körde på så att han hade vinden rätt i ansiktet. Han
hade ju hört att den var nordost på förmiddagen, och han
antog att den inte hade ändrat sig se’n dess. Men om
den inte hade ändrat sig, så hade den i stället blifvit så
mycket häftigare och svepte nu fram med sina hvassa
isnålar i följe, isnålar som beto sig in i skinnet och
lämnade svidande märken efter sig. Och för hvarje vindstöt
som kom, så tjöt det och gnisslade utefter isfältet, och
när stormen riktigt satte i, måste man hålla ihop munnen,
för att den inte skulle klippa af andedräkten eller
förvandla den till is, innan den hann komma ner ifrån
läpparna till lungorna.
Och ändå tyckte Pålson att han befann sig bättre
här ute än där borta på ön, där julljusen glimmade i
stugfönstren och där glädjen stod högt i tak äfven hos
back-stugusittaren. Hade han bara inte haft den druckne
Måskobbarn bredvid sig, skulle han mått riktigt skönt, fast
kylan, ökad af vinden, bet riktigt vildt i skinnet och kom
hans händer att stelna, trots vantarna som han hade på
sig. När han väl hunnit till Måskobben och fått lämna
af den snarkande och nickande kamraten, tyckte han att
det skulle bli riktigt jul att få leta sig hem till stugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
