Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där borta på Skärlöga, där gumman nu satt och väntade
på att de alla skulle komma och alltid skulle bli glad
öfver att det kom någon. Och så att få röra på sig och
att få vara riktigt ensam där ute på isen, med den
milslånga vägen öfver till ön — inte ha någon som gick och
tittade på en och lurade efter något i hastigheten fälldt
ord, som kunde förrådal...
Här kastade hästen till och ryckte åkan åt sidan, så
att den sofvande Måskobbarn höll på att taga öfverbalans
och falla ur. Därpå tvärstannade han med bägge
fram-benen hårdt spända i isen och darrade i hela kroppen,
medan andedräkten i breda imstrålar frustade ut ur
näsborrarna på honom, och sedan började han stryka
baklänges så mycket han orkade, trots det att Pålson i första
häpenheten ville mana på honom att fortsätta framåt.
»Ä* vi hemma?» frågade Måskobbarn halfvaken i det
han försökte återfå jämvikten. »Eller hvad i helsike...»
»Nej, vi höll på att komma ner i en råk,» svarade
Pålson med kort andedräkt, »och hade inte hästen vari1
så...»
»Låt’en därför sköta sig själf!» mumlade husbonden.
»Jag har sofvi* många gånger, jag, och han har gått hem
ändå. Pålle ä’ en kloker karl, ska jag säga!»
»Jag märker det!» svarade Pålson, i det han släppte
efter tömmarna, och i uppmuntrande ton fortsatte han, i
det han böjde sig framåt och klappade hästen på länden.
»Gå du, Pålle, du hittar allt vägen bättre än jag!»
Pålle svarade med ett gnäggande, tog sedan försiktigt
några steg framåt, gjorde därpå en lång lof och började
sedan springa rätt emot vinden med starkare fart än förut,
utan att bry sig om yrsnön, som nu började att falla här
ute tidigare än där borta på ön, där julgillet redan var i
full gång. Men om man tror att den föll lodrätt, den täta,
hvassa snön, så bedrar man sig. Nej, den svepte fram
vågrätt öfver isen, höjde, sänkte, vände sig om, som om
den velat fly för sin egen vildhet, och kom tillbaka ännu
vildare än förut. Mörkret, som förut varit svart, blef nu
blygrått, emellanåt genomskuret som af elektriska gnistor,
och blandade med de hvassa nålarna kommo stora, våta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
