Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog inte; nog hade Pålson följt med, det var hon då säker
på, och när de var två... ja, men Pålson, han hittade ju
inte, han hade aldrig farit den vägen förr, annat än i båt
och det var någonting helt annat. Hon visste nog,
gumman Greta, hur annorlunda det ter sig när sjön går fri
och när uddar och kobbar spegla sig i vattnet, än när de
ligga inbäddade i snö och när isen gör fastland utaf
fjärdarna och slår brygga öfver sunden. Och hur hon tänkte
och tänkte, så blef hon allt oroligare. Hon kunde hvarken
Jäsa eller sitta längre — hon måste upp och gå, gå
rastlöst fram och tillbaka — så där ja, nu kokade kaffepannan
öfver, och det körde bort den andra oron för ett
ögonblick. Hon skyndade till spisen och lyfte af den litet —
om hon skulle smaka några droppar? Det var visserligen
bara sumpen hon kokade på ännu, ty inte ville hon lägga
på något kaffe, innan far och Edla komme; men det hade
väl ändå något till kaffesmak, tyckte hon, och så försökte
hon med en half kopp, som hon just skulle föra till
munnen, då en ny vindstöt, häftigare än de andra, körde rätt
ner genom skorstenen, så att eldgnistor och kol flögo
långt ut på golfvet och köksdörren flög upp med en smäll,
iså att det dånade i motsatta väggen. Hon mera kastade
än satte koppen ifrån sig och skyndade fram till dörren,
i tanke att de voro hemma och att den yttre dörren
slagit upp och att det var det som hade framkallat luftdraget.
Men det var ingen, och sedan hon gjort ett fåfängt
försök att öppna dörren utåt, kom hon igen, stängde
köksdörren och började gå af och an igen, ständigt tänkande
samma tröstlösa tanke:
»Herre min skapare! Tänk om di har fan1 vilse!»
Och hon var nästan gråtfärdig; men så kom hon att
kasta ögonen på katten, och då blef hon lugnare igen.
Han satt ju helt rak där uppe j fållbänken och tvättade
sig om nosen och öronen med tassen. Han putsade sig
med stora ansträngningar i brickan med den hvita fläcken,
i det han slog ryggen i krum och sträckte hufvudet bakåt;
det var alldeles tydligt att han väntade främmande.
»Tror du att di kommer snart, misse?» frågade gum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
