Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man. i det hon strök katten öfver ryggen. »Tror du att
di ä’ på hemvägen, efter du gör dig så finer?»
»Ja-am!» svarade kisse och steg upp, i det han
besvarade smekningen genom att stryka hufvudet mot
gummans arm och trampa med fotterna i det mjuka täcket.
»Ja si, då lägger jag min själ på kaffe, för dig tror
jag på, misse! Du har allt reda på dig, du, det har jag
sett en gång förut!»
Och gumman iade på litet kaffe, och så länge hon
höll på med det, så hoppades hon det bästa. Mien ingen
kom, kaffet kokade länge sedan och hennes ängslan
ökades allt mera, och ändå värre ’blef den när hon fick se
att katten hade slagit sig i krum ofvanpå täcket och
somnat från alltsammans.
Således skulle ingen komma; men hvarför kommo de
inte? Hade de verkligen farit vilse, eller hade de
kanske ändå stannat kvar borta på Blidön, i stället för att ge
sig ut i det fasliga vädret? Jo, visst hade de det. Det
var ju alldeles solklart att Jansons inte hade släppt dem
ifrån sig — och att i morgon, när snöstormen hade lagt
sig, så skulle de komma hem igen välbehållna och raska.
Ait hon inte kommit sig för att tänka på det förut. Och
visst var det söcknigt att sitta ensam på juldagen och att
inte få duka fram den rara julmaten som var öfver sedan
i går — men den kunde ju också ätas på Annandagen,
för inte brydde hon sig om något, när hon var ensam.
Det var så mycket roligare att tänka på att de hade det
bra där borta, att Edla fick visa sin nya yllekofta och att
Österberg fick prata med Blidögubbarna, som han inte
träffat på så länge! Och uppkryad af den tanken, fick
gumman på nytt fatt i postillan och satte sig att läsa;
jmen nu ställde hon lampan på dragkistan och drog fram
en stol dit, så att hon hade ljuset bakom sig och värmen
från spisen midt emot. Och hur hon satt och läste och
tänkte och tittade, än på kaffepannan och än på den
sof-vande katten, så slumrade hon själf till, utan att hon visste
af det.
Hon väcktes af en häftig duns, for yrvaken upp ur
stolen och såg sig förvirrad omkring. Spiselden hade nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
