Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte få in koppkanten mellan de hårdt sammanbitna
tänderna. Hon hade inte tid att se efter om det lyckades,
utan hällde på ändå. Jo, han måtte ändå fått i sig något
af den bruna vätskan, ty han frustade till, ryckte häftigt
på hufvudet, och munnen öppnades konvulsiviskt. Det var
litet kvar i koppen, och mor Qreta hällde på. Nu såg
hon tydligt att han sväljde, och ett ögonblick därefter
skakade han på sig ånyo och öppnade ögonen till hälften.
»Hör Pålson hvad jag säger och kan han resa sig
opp?» frågade mor Greta i örat på honom.
Inte något svar. Hufvudet föll kraftlöst tillbaka igen
och munnen var sluten liksom nyss förut.
»Hur i Herrans namn ska jag bära mig åt att få in
karlkräket?» mumlade gumman för sig själf. »Och inte
får jag upp dörren för den myckna snön. Jo, vänta litet,
står det inte en skotfvel i farstun?» Och ut igen efter
lyktan pulsade gumman i den djupa snön, och så in i
farstun efter skofveln, och när hon kom ut med den, började
hon med raska tag skotta undan snödrifvorna, för att kunna
öppna dörren helt och hållet; men i brådskan tänkte hon
inte så noga på hvart hon slängde det bortskottade, så
att när ingången väl var fri, hade hon nära på skottat
igen om Pålson på nytt. Och om det var detta som
värmde upp honom, eller om det var konjaken som kom
blodet att röra sig i ådrorna på honom, det visste hvarken
gumman eller han, men när hon kastat ifrån sig skofveln
och kom tillbaka där han låg, gjorde han själfmant ett
försök att resa på hufvudet och såg på henne med öppna
ögon, fastän förvirrade och matta.
»Kan Pålson försöka resa sig opp nu, om jag tar i
och hjälper så godt jag kan?» frågade hon, i det hon
lutade sig ner och tog tag i hans armar.
»A9... ä9... jag hemma?» frågade Pålson och gjorde
en kraftansträngning att resa sig upp, men föll tillbaka i
snön. »Hur har jag kommi’ hem?»
»Ja, fråga inte mej!» svarade gumman och reste upp
honom på nytt. »Det vore väl jag som skulle fråga det.
Men ta i nu, så inte Pålson ligger här odh fryser ihjäl...
så där ja! det går ju, vet jag. Ja, försök inte stå på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
