Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
8.
När gumman Greta vaknade, var fållbänken tom. I
första ögonblicket mindes hon ingenting af hvad som
föregått kvällen förut; men sedan hon väl hunnit sansa sig
och börjat titta sig omkring utan att se till Pålson,
började hon tro att hon drömt hela den ruskiga historien om
den i snön hittade drängen och hela det därpå följande
bestyret att få lif i honom igen. Hon kände sig ruskig
och frusen, och utan att vidare fundera på om hon drömt
eller varit vaken, började hon tända eld i spiseln, och
därefter satte hon helt maskinmässigt kaffepannan på elden.
När det var gjordt, skulle hon titta ut genom fönstret,
men det var på yttersidan öfverdraget med en tjock fäll
af snö, så att det var omöjligt att se någonting. Hon
kastade då schalen på sig och gick ut för att öppna
farstudörren och se ut på gården. Den gick upp så ledigt som
om ingen snödrifva funnits till, och när hon tittade ut, såg
hon till sin stora förvåning att snön var undanskottad från
farstutrappan och en nedgång uppskottad till ladugården
och grinden. Snöstormen hade upphört, och luften låg
klar och kall öfver det mjuka, hvita snötäcket, som
jäm-inade och inhöljde allt. En svärm domherrar, som kommit
med yrvädret, hoppade och kvittrade och spisade julkost i
den stora rönnen, som stod utmed ladugårdsgafveln, och
katten, som följde med henne ut, kastade längtande
blickar upp i trädet, där de rödbröstade fåglarna lyste så
granna i morgondagern bredvid de rödgula bären.
»Jag måtte inte ha drömt ändå,» tänkte gumman för
sig själf, i det hon med välbehag betraktade de
hvitskim-rande breda gångarna. »För de här di har inte gjort sig
själfva, di. Det ä’ då en rapper karl, som har hunni1
med det här allare^, och det fast han va* halfdö i natt
som var.»
Och hon såg sig om åt alla håll för att få sikte på
drängen, men han syntes inte till någonstans. Då ropade
gumman med sin gälla, något darrande stämma:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0090.html