- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
96

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med tårar i ögonen och frågade så riktigt vänligt och
hjärtligt hur det stod till och om han hade haft det mycket
svårt där borta.

»Å nej, inte så värst!» svarade Pålson lugnt; »seJn
di väl knipsat åf fingrarna, gick det väl för sig.»

»Stackars Pålson!» ömkade sig gumman Greta och
klappade honom så vänligt på högra axeln; »hur ska han
nu kunna reda sig?»

»Å, så länge han har tummen och pekfingre* kvar,
så är det ingen nöM» utbrast Österberg, som ville ge
samtalet en gladare vändning; »Holmberg på Yxlan miste
hela vänstra näfven han, men han reder sig med den
högra och mun, och likare skräddare får di titta efter.»

»Jojo, men se grofsysslorna,» menade Greta; »di å9
värre, di.»

»En får väl öfva opp sig,» sade Pålson lugnt. »Och
blir jag för skral ve noten, så får väl österberg se sej
om efter en ann9 te vår’n.»

»Det värsta ä’ att om Pålson ska te och gifta sig, så
har han ingenstans te sättå ringen,» fortfor österberg,
som ovillkorligen ville vända saken i skämt.

»Nå, den måfte väl kunna sitta lika bra på pekfingret»
Inföll Edla, som också ville säga något muntrande, för att
icke behöfva börja storgråta, som hon kände stor lust till
när hon såg på den stackars fastlänningen, där han stod
med vänstra handen i kavajfickan.

»Nog blir det bra med det,» återtog mor Greta;
»men Pålson ska aldrig tala om att vi skulle ta oss en
ann* karl. Eller hur du, gubben?»

»Nej, så vida han inte har gifve* sig håle på att han
prompt «inte vill bli kvar,» svarade österberg; »annars
tänkte jag väl att vi skulle få behålla^ te döddagar.
Och nu har jag ett förslag att göra Pålson, och det får
han inte säga nej te, för då blir vi inte go’a vänner
längre.»

»Hvad skulle det vara då?» frågade denne och såg
förvånad ut.

»Jo, det skulle bara vara det, att från och me’ i dag
så ä’ inte Pålson våran dräng, inte... utan vi fiska på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free