- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
100

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, fan‘heller! Gick direkte in på kontoret och
dängde till honom med en yxhammare, i bägge
bokhållarnas närvaro. Så att rädd var han inte, det vore synd
att säga. Nå, bror min stöp som en säck, karlen tog
länsman hand om, men som bror min hade hårdare skalle
än vanligt, så kom han sig, och sme^ fick två års
straffarbete för sitt välförhållande, och flickan gifte sig med en
iannan, som bror min gaf ett par hundra kronor — där
har ni historien.»

»Och du är säker på att den där smeden —»

»Är den där långa karlen, ja! Men hur fan han har
kommit hit ut i hafsbandet, det kan jag inte begripa. I
alla fall tror jag det vore skäl i att varsko fiskargubben.»

»Å, hvad ska det tjäna till? Ju mindre man lägger
sig i andras affärer, desto bättre. Kom nu ner i
kabyssen, så tar vi oss en toddy, och se’n lagar vi fallet, så
vi får komma ut igen.»

Det blef alldeles tyst där nere, och Edla steg upp
med stäfvarti hand, blek och uppskakad, men med
ögonen lysande af en ovanlig eld. Hon gick så tyst hon
kunde öfver bron, och väl kommen på gångstigen
skyndade hon upp till stugan, där hon vid själfva knuten
mötte Pålson på väg ner. Han ville gå förbi henne, mörk
och allvarlig som vanligt, men då hejdade hon honom,
lade sin hand på hans arm och sade hastigt och hämtande
djupt efter andan:

»Det var bra gjordt, Pålson! Så ska en karl bära
sig åt!»

»Hvad,., hvad menar Edla?» frågade Pålson och
såg på henne med förvånad blick.

Då vände hon sig om och såg neråt kuttern, som
låg och vaggade smått för dyningen utifrån fjärden,
fattade hastigt Pålsons vänstra hand och klappade sakta de
stympade fingrarna och skyndade förbi honom om
stug-knuten just i detsamma som Österberg kom gående med
långa steg och sydvästen på hufvudet, stärkt som han
af välfä,gnaden där inne.

* ° " »Få nu se, om vi får någe,p> sade han, i det han
gick före Pålson ner till ökan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free