Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erhållit del af den eviges gudomliga egenskaper:
allveten-het och allestädes närvaro. Men jag för min del tror att
till och med tanterna blifvit orättvist bedömda, eller att
åtminstone icke de unga brytt sig om att söka utforska
bevekelsegrundema till deras ofta nog ganska förargliga
uppträdande. Om man till exempel skulle söka dem mera
)uti den omedvetna harmen öfver ett förfeladt lif, än i det
medvetna begäret att ställa till förargelse, skulle då inte
många fenomen inom samhällslifvet få sin ganska naturliga
förklaring? Men det är med gamla gummor som med
gamla åkarhästar, — utan jämförelse för öfrigt, — för dem
finns ingen rättvisa på jorden.
Och likväl, hvem har inte, — om man noga rannsakar
sitt minnes dunkla gömmor, — hvem har inte någon gång
under sitt lif träffat på en gammal kvinna, som varit en
tefvande teckning till den vackraste text af alla: en glad,
god och älskvärd ålderdom ? Hvem har inte antingen som
barn smekts af en silfverlockig gummas mjuka och
darrande händer, eller som yngling uppmuntrats af det fina
bifallslöjet kring hennes sjunkna läppar, omkring hvilka
godheten och det fina vettet ställt sina gratier på vakt;
eller som man tröstats af den på grafvens brädd stående,
lutande gamla, hvilken sett alla sina kära gå före sig ner
i det tysta, och dock har ett smålöje och ett ord af tröst
kvar för den soi^ som liknar ett barns vid sidan af hennes
stora sorg, hvars resultat är en ensam ålderdom? Ty det
är det märkvärdiga med gamla kvinnor, att likasom de
söka sina likar i elakhet, om de äro elaka; likaså äro de
svåra att uppnå i godhet, finkänslighet och behag, när
deras lifsuppglft går därpå ut Öfverträffas kunna de
aldrig af den finaste gubbe i världen, huru älskvärdt denne
ock må uppträda i motsats till det yngre manliga släktet.
Huru mången skrattar icke tanklöst nog åt en sådan
gammal kvinnas oskyldiga egenheter, utan att betänka att
det fordras icke så liten själffömekelse för att kunna vara
tålig och god emot ett bullrande och själfkärt släkte, som
växer upp till lifvets alla skatter och njutningar, medan
man själf går nedåt till försakelse och glömska. Det är
mycket lätt, medan man själf står midt i det varma sol-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
