- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
115

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till gumman med andan i halsgropen, och ropade med sin
gälla röst:

»Frun!»

»Nå hvad är det nu då? Är elden los, efter du
kommer så där flygande?»

»Nej’, men ser frun, det står en fattig stackare där
nere och tigger. Han frågar om frun har några
strumpor att ge honom?»

»Nyttjar jag karlstrumpor, jag?»

»Ha ha ha...»

»Gaffla inte nu igen! Hvad är det för en?»

»Det är en äldre karl; han säger att han har hustru
och barn hemma, och ingenting att ge dem att äta,
säger han.»

»Det är vanliga visan, det... jag kan undra hvar
han bor, jag?»

»Jo, han sa att de bor i en vedbod borta vid
Hammarby tull.»

»Jaså, ja, du kan ge honom en bit bröd och litet
utaf det där buljongsköttet, som var öfver se’n i går, och
så kan du fråga honom éfter husnummem, och säga honom
med detsamma att han inte får gå och tigga vid dörrarna,
och att det inte är värdt att han kommer igen, hör du det!»

»Jaha, frun. Ska jag fråga honom efter
husnum-mern?»

»Ja, jag sa ju det! Aldrig minns du längre än näsan
är lång! Skynda dig nu!»

Och när Augusta väl var ute, satte gumman sig vid
reflexionsspegeln för att se efter hur tiggaren såg ut;
när hon sedan fick veta husnummem, brukade hon nästan
alltid säga liksom för sig själf:

»Å, den där såg minsann inte så eländig ut, det ä’
väl en sådan där, som inte ids arbeta, kan jag tänka. Det
är aldrig värdt att tro sådana där mer än jämnt.»

Därpå höll hon en lång föreläsning för Augusta om
hur nödvändigt det var att akta dörrarna för sådana där,
pch att hon icke fick ge dem något, när hon icke själf
vore hemma, loch mera sådant. Den som icke kände den
präktiga gumman, kunde tro att hon var den obarmhär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free