- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
127

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

steg ute på gatan, och de försvunno allt mer och mer,
under det att jag försökte att stänga igen porten, men
hindrad dels af ljuset som jag inte ville släppa, dels af
darrningen i mina händer, som inte ville öfverge mig,
dröjde jag så länge, att min far slutligen öppnade dörren
och ropade:

»Nå, Marie, hvad gör du så länge? Har sjömannen
tagit dig?»

Jag svarade ingenting utan skyndade mig in, och den
natten var den första sömnlösa jag någonsin haft.

6.

»Man kan väl tänka sig,» fortsatte gumman; »den oro
och otålighet, med hvilka åtminstone jag den följande
dagen afvaktade vidare underrättelser om den slagne
sjömannen. Min far var alltid tyst och sluten, så att af
honom hörde jag ingenting, och klockan 6 på kvällen tog
han som vanligt, sedan han slutat sitt dagsarbete, hatt
och käpp och begaf sig af ut. På min fråga hvart han
skulle gå, såg han först på mig mycket förvånad, sedan
svarade han helt lakoniskt som vanligt: ’till klubben’,
och så vandrade han sina färde.

När jag blef ensam tilltog min oro så att jag
slutligen inte visste mig något råd för att få den stillad.
Jag lade bort mitt arbete, och gick fram och tillbaka i
rummet, ifrigt funderande om jag inte skulle våga att ta
Trudchen med mig loch gå neråt hamnen, för att skaffa
mig underrättelser om den slagne. Detta var minsann inte
någon småsak för en flicka i min ställning, och jag visste
mycket väl, att om jag hade blifvit sedd af någon utaf
gjrannama, så skulle det ha varit slut med mitt rykte för
alltid. Nu för tiden skulle en sådan sak till och med i
en småstad anses för ganska naturlig; men så var det
sannerligen inte då. Alla de moderna idéerna om kvinnans
likställighet, och sån’t där, som de nu skrifva tidningarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free