- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
130

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ett par starka armar som fattade om mig och satte mig
på en stol, under det att en röst, som sökte göra sig så
mild och mjuk som möjligt, hviskade i mitt öra:

»Seså, mamsell lilla, ta nu inte så illa vid sig...
pojken mönstrar väl inte af bums heller, för att han fått
sig ett par skråmor. Men si, sanningen å’ att doktorn
sa, att han får ligga i lugnvatten ett par veckor, innan
han kan sätta alla lapparna till igen och ge sig ut på
seglats.»

»Tror ni inte att det är något farligt?» frågade jag, i
det jag sökte sansa mig så godt jag kunde.

»Nej vasserra, jag känner hans skalle, jag... det ä*
jag som gjorfen till sjöman, ska jag säga lilla mamselln!
Det ska inte vara några fransosnäfvar, som spräcker
skall-mejan på den pojken, inte! Men si, det värsta är att
kapten är segelfärdig och skutan klar, och att vi tänker
ge oss af i morgon om vinden håller sig, och då vete
tusan hvem en ska få som tittar om honom därborta på
sjukhuset.»

Och under det den gamle, ärlige matrosen sade detta,
valkade han bussen med förnyad fart, och tittade på sned
på mig, med ett på samma gång enfaldigt och skälmskt
uttryck i sina gråa ögon. Men jag var för mycket
upptagen af tankarna pä den unge sjömannen, för att rätt
besinna hur jag blottade mitt inre för budbäraren, då jag
hastigt utropade:

»Sörj inte för det, det ska nog vi göra; min far
och jag; ty,» tilläde jag litet saktare, »han är ju vår
landsman, och...»

»Nå ja, då är det ingen nöd,» sade matrosen i det
han skakade min hand med en trohjärtenhet, som gjorde
att han kramade den nästan blå; »då ä’ jag lugn för min
jungman. Rasande duktig pojke, ska lilla mamselln tro,
kvick som en katt i tackel och tåg, och läser navigation
som en hel karl; den blir nog snart skeppare på egen
skuta, och då kan han gifta sig, och ta lilla frun med på
resan, och har han då mig vid rodret, så kan di vara lugna
bägge två! Men ajös nu, här står jag och pratar ... ska gå
ner till sjukhuset och titta om^n litet, innan jag går ombord.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free