- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
135

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

än oftast nog från det första. Nå, efter en lång och envis
kamp emellan lif och död, segrade dock den unge
sjömannens friska och kraftiga natur, och inom kort kunde han
stappla omkring därute i det största rummet stödd på min
arm; men nu var det jag som höll på att bli sjuk i stället.
Jag måste också verkligen hålla mig vid sängen ett par
dagar, junder hvilka Trudchen i stället fick se efter både
honom pch mig, medan min far dolde sin oro för mig
genom att gå och smågräla emellan mitt rum och den unge
sjömannens, om att han hade fått lasarett i huset, och att
en annan gång kunde unga, sjömansglopar vara litet imindre
korta om hufvudet, så kunde en ärlig borgare slippa ifrån
sådant där elände.

När jag kom upp igen, fingo vi båda unga klart för
oss, hur det stod tiU med våra hjärtan, och många ord
behöfdes inte för att oss emellan afsluta det förbund, som,
Gud vare lof, ingenting annat än döden kunde upplösa.
Fråga de båda unga där, så får ni väl höra om kärleken
vid sådana tillfällen har för vana att vara mångordig af
sig. Ju djupare och sannare han är, desto mindre har han
att säga, tänker jag. För oss var en handtryckning, en
blick, och en hastigt och under stor fruktan å min sida
utbytt kyss mer än nog, och sedan försökte vi att vara
så lugna och likgiltiga isom möjligt emot hvarandra i min
fars närvaro. Det blef en ganska lång konvalescens, under
hvilken min fästman, ty så kallade jag honom i mina
drömmar och vid våra korta ensamma stunder, skaffade
sig böcker att läsa för att fullkomna sig i sitt yrke. På
det sättet gick på nytt en lycklig månad; men då var
han helt och hållet återställd, och nu måste det bli slut
på den lyckliga tiden. Hans kapten hade skrifvit till
honom med en kustjakt ifrån Liibeck, att han där väntade
på honom för att sedan fortsätta färden till England och
vidare neråt Spanska sjön, och att han måste skynda sig,
så vida kaptenen inte skulle blifva tvungen att inmönstra
en annan d hans ställe. När det brefvet kom var min far
inte hemma, och vi unga hade nu en lång öfverläggning
om hur vi skulle bete oss, för att min far inte skulle
tvinga mig att gifta mig med mässingsslagaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free