Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till flickan för det att fadern förbjudit det, så måtte det
bli en snygg man du får!»
»Ja, men fatter lilla, jag håller af honom ännu mera
för att han lyder dig, det bevisar bäst hur redliga hans
afsikter äro.»
»Redliga hit och redliga dit! Han är en stackare,
säger jag, och han har längesen glömt dig, det kan du slå
dig1 i backen på. Jag minns nog jag, hur det var när jag
gick och friade till mor din, flicka; jag var minsann inte
den som brydde mig om ...»
»Hvad brydde du dig inte om, fatter?» frågade jag
litet försåtligt, »säg mig det?»
»Det rör dig inte, flicka!» svarade gubben buttert, ty
han märkte nu att han hade förplumpat sig, och därför
tog Tian genast hatt och käpp och gick bort till klubben,
där han troligen för sin vän mässingsslagaren beklagade
sig öfver sin envisa dotter.
En bra tid efter detta lilla uppträde med min far,
korn verkligen ett bref ifrån Qustaf, det var dateradt från
Göteborg, där han läste navigation, och där han snart
skulle undergå examen. Full af glädje som jag var, och
ihågkommande min fars ord, visade jag honom brefvet;
(men nu blef det en storm och ett väsen som jag knappt
ännu kan tänka på utan förskräckelse, fast det är så många
år se’n. Nu var min Gustaf den största bedragare och
förledare man kunde tänka sig, och nu hade han inte
uppfyllt sitt löfte, och därför behöfde heller inte min far
uppfylla sitt. Det bästa jag hade att göra var således att ta
skeden i vackra hand och genast växla ringar med
mässingsslagaren, ty annars skulle min far stänga sin dörr
för mig, och jag finge taga vägen hvart jag behagade.
Jag påminde honom om hvad han själf sagt en tid förut,
jag besvor honom att ha tålamod ännu ett halft år eller
så, och jag lofvade honom att om då inte Gustaf hörts af
med eget fartyg, så skulle jag lyda honom och bli
mäs-singsslagarens hustru. Jag var så säker på min Gustafs
ord, att jag gärna tyckt mig kunna våga ett sådant
med-gifvande, för att köpa mig litet frid och ro för ögonblicket,
men det var nära att jag hade bittert fått ångra den feg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
