Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vågat det för pappa, annars hade jag längesen anförtrott
mig åt er. Min far hade lofvat att vänta i tvenne år på
den som jag håller af, och som nu de två åren gått till
ända för ett par veckor sedan...»
»Så vill han pracka henne på mig med hågen
upptagen af en annan ?» afbröt mässingsslagaren, och knöt
handen åt dörren till min fars rum; »mén vänta han mig, min
kära mäster Bohm, det ska han min själ inte ha gjort för
inte, det lofvar jag! Satt han inte ännu i går afton borta
på klubben och ville inbilla mig att hon, mamsell Miken,
tyckte om mig riktigt på skarpen, fast hon var för blyg
att sjunga ut med det, och jag, gamla toker, jag tog’et
åt mig, jag och satt där och hörde på, som ett godt barn!
Men vänta han mig...»
»För allt i världen, herr Kortz,» bad jag så bevekande
jag kunde, och fattade hans grofva, men ärliga händer i
mina, »tala inte hårdt med min far, det är ju af omsorg
för min framtid som han vill att jag skall bli er hustru!
Jag vet att det är utaf ömhet för mig — om den också
är missriktad.»
»Jaha, det är så, det! Men han kunde väl ha litet
omsorg om min framtid också, den krabaten! I alla fall
så heder och tack, mamsell Miken, för att ni var en
redbar och ärlig flicka; för inte förstår jag mycket filesofi
och hvad det heter, men så mässingsslagare jag ä, så nog
begriper jag hvad det skulle svida i hennes lilla
hjärte-kammare att se mig sitta här och gapa på henne som en
•klockarkatt. Var nu lugn för det, mamsell Miken, jag
skall aldrig se på henne mer, det lofvar jag; men kommer
hon i någon nöd och något bekymmer, så ska hon alltid
ha en vän i mässingsslagar Kortz, det kan hon lita på!»
Och därmed kramade den hederlige mannen min hand
så vänfast och så hårdt, att jag trodde han skulle klämma
sönder den, och jag gjorde afbön i mitt hjärta för all den
afsky jag känt för honom. Under det nära halfva år som
Gustaf ännu dröjde borta, var han för mig en verklig vän,
som hjälpte mig att utstå många bittra stunder, förorsakade
af min fars förebråelser och nästan beständiga missnöje.
Men om något frieri blef det aldrig mera fråga. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
