Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopp om att få återse min fästman — kände jag mig
hastigt omfattad af ett par starka och vänliga armar, jag
hörde en välbekant röst ropa mitt namn, och innan jag
visste ordet af, låg jag nästan utan sans i min fästmans
famn och Gud vet om jag inte både grät och skrattade
ioch dånade på en gång. Så mycket minns jag med
säkerhet att det blef den gladaste dag i mitt lif, ty sedan jag
kommit till mig igen, skyndade vi hand i hand in till min
far som gjorde stora ögon först, och inte visste riktigt
hvad min han skulle visa den återkomne. Men sedan
Gustaf väl hunnit förklara sig och göra reda för sin
ställning, hvarvid den omständigheten att han nu kom seglande
som skeppare på egen skuta, en vacker Göteborgsbrigg,
icke så litet bidrog att omstämma min far till hans fördel,
så blef gubben allt blidare och blidare, och dagen slutade
med att vi nere i kajutan på Gustafs fartyg drucko ett
glas äkta gammalt portvin till ära för lysningen, som blef
bestämd att uttagas veckan därpå.
Och nu, mina kära unga vänner,S> fortsatte gumman
med strålande ögon, hon hade nästan blifvit vacker igen i
återskenet af sina lyckliga ungdomsminnen, »nu är min
historia snart slut. Det är så vanligt det, att motgångarna
och svårigheterna ge goda tillfällen till skildringar, men
inte så lyckan och medgången. Det är väl med det, som
jag hörde en af målarna, som var bekant med min sonÄ
säga, när det talades om taflor, — det var alltid
otacksamt, påstod han, att måla utaf idel solljus och klaif himmel;
det blef inga slagskuggor, sade han, och därför ingen effekt
i taflan. Hvad mig beträffar så hade jag nu bara ett
enda bekymmer, det att kunna öfverge min far på gamla
dagar; men finns det något tillfälle i lif vet då man utan
knot följer skriftens bud att öfvergifva fader och moder
och vara när sin make, så nog är det i de första,
molnfria solskensdagarna af en lycklig kärlek. Och min var
en sådan, och Gud ske tack och lof, den blef också alltid
en sådan. Både min Gustaf och jag hade i grunden ett
gladt lynne, och vi lade aldrig på sinnet de bekymmer
som äro stoftets arfvedel; tvärtom skulle kanske mången
mammons träl kunnat kalla oss lättsinniga och tanklösa;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
