Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klipporna och skären och när barnen på det närbelägna
fastlandet kommo in på kyrkogården där han låg under
en enkel kulle, så stannade de, sågo på hvarandra med
$tora ögon och hviskade: »Där ligger han, som gick
förlorad, när han skulle lotsa!» Det var hans minne.
Den andra i ordningen hade ingen graf ännu — det
var moderns outplånliga sorg att han var lefvande
be-grafven i fängelset. Till sjöss hade han gått, ett vildt lif
hade han fört — från dryckeslagen och de lättfärdiga
kvinnornas sällskap hade han halkat allt djupare ned i
förvillelserna, och det hade slutat med ett mord. Ett
öfver-lagdt mord, för att få medel till fortsatta utsväfningar och
fett mord under så försvårande omständigheter att
dödsstraffet tycktes oundvikligt. Men den kungliga nåden kom
emellan, och straffet blef tjuguårigt fängelse. Tjuguårigt
fängelse vid några och tjugu års ålder — var det inte
bittrare än döden!
Och nu — den yngste! Nu skulle kanske också
han slukas af den stora stadens Moloch — nu skulle
kanske också han bländas af det lysande eländet därinne
och slå sig till döds emot det lockande ljusomhöljet liksom
den stackars fågeln, som nyss hvilat i hennes knä! Nej!
Så fick det icke gå — hon skulle rädda honom, hon
skulle...
Här tvärstannade hon rådvill i sina tankar.
Hvad skulle hon väl kunna uträtta, hon,’.bondkvinnan,
själf obekant med staden och alla dess smygvägar? Och
gjorde hon honom icke orätt? Var han inte en frisk,
ofördärfvad, präktig pojke; var han inte uppfostrad i
gudsfruktan och oskuld, härdad af vindar och vågor, ren,
öppen och ärlig som den luft han varit van att inandas
ända från sin barndom?
Jo, men just därför — — just därför!
Om det bara inte varit Österman som han kommit
att fara med — Österman, hvars lärling han blifvit!
Österman var den bästa lotsen af alla därute på ön —
men han var också den vildaste! En hjälte utan fruktan
och tadel, när storm och fara kallade honom ut i strid
mot elementema — en glad och alltid hjälpvillig kamrat,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
