- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
166

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

det berodde på hur stark dein blänkningen var, om han
skulle släppa gäcke,n lös eller om bärsärkalynnet skulle
få makt med honom.

Och med en sådan ledsagare var det nu som hennes
Olof skulle göra sin första bekantskap med staden — så
vida han inte gått förlorad med båten när han lämnat
Österman ombord på skonarn.

Men det hade han nog inte. Jonson och de andra
karlarna hade ju varit ute och letat efter båten — om
den kantrat, skulle den ju flutit i land vid någon af öarna
eller borta vid fastlandet. Å nej, hennes Olof var nog i
lifvet, men hurudan skulle hon återse honom?

Maskinmässigt hade hon utfört sina innesysslor medan
hon rufvat på alla dessa tankar, men nu väcktes hon ur
dem, genom att dörren rycktes upp och en ung flicka
inträdde i stugan.

Det var fyrvaktarens Lotta. En tämligen lång, inte
särdeles vacker, men frisk och blomstrande flicka på
•aderton, tjugu år, med öppen blick och hurtigt utseende,
nter mörk än ljus och med stora, välvilliga ögon samt en
växt som hvarken vanställdes af puffärmar eller getingslif.

»God dag, mor Stina,» hälsade hon vänligt, i det hon
gick fram till bordet; »jag fick lof att in och höra hur
Idet är med er! Ni sitter väl aldrig och är orolig för
Olof heller?»

»Jo, kära barn! Det ä’ nog inte så utan, det!»
svarade mor Jonson. »Men jag hoppas fäll, att det ä* i
onödan!»

»Ja, nog är det så! Nog har han kommi’ opp på
skonarn me1, det säger då både far och gamla
lotsålder-man. Så ni ska inte vara rädd för att han har blifvi’
kvar därute, inte!»

»Hå nej, kära barn! Det är inte heller precis det,
som jag är rädder för!»

»Ni tror väl aldrig att han har fått följa med skonarn
utåt sjön heller — för han va ju på ingående, säger de!»

»Ja, nog va’ han så. Men ser du, kära Lotta, det är
just det jag ä* rädd för, att han fått lof att följa me*
opp till stan!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free