- Project Runeberg -  Kloka Maja och andra berättelser /
175

(1908) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

öfverläggning. Sedan ökades takten igen, och det lät nu
som om starkare armar förde årorna, än de som rodde
dem förut.

Snart blef en svart punkt synlig därute, den växte
långsamt, men ännu kunde man icke urskilja några
bestämda konturer. Slutligen framträdde dock de mörka
linjerna af årorna och det såg ut som om en stor svart
spindel på långa ben närmade sig stranden.

»Kan ni se hur många som ä* i båten?» frågade
Stina med darrande röst och vände sig till en af de yngre
lotsarna, som stod längst ute på bryggan med handen
öfver ögonen och riktade den sjövana blicken utåt.

»Två sir jag tydligt, en som ror och en som sitter
akterut. Men den som sitter i aktern sir ut som han
hade någe bylte som han höll i.»

»Nej,» ropade en af kamraterna bredvid honom, »tre
ä’ di! Det där som du tycker va’ ett bylte, det ä’ en
som ligger.»

»Jesses i himmelen!» ropade Stina häftigt. »Di har
honom med sig död!»

»Nej då, dö1 ä* han inte! För nu reste han på hufvet!»
ropade lotsen.

Båten närmade sig nu ajlt mera.

»Det är Österman som ror,» utropade fyrmästaren^
»det hörs på årtagena!»

»Jonson, Jonson!» ropade Stina utom sig och
skyndade så långt fram på bryggan, att Lotta måste hålla
henne tillbaka, för att hon inte skulle falla i sjön. »Har
du Olof med dig?»

»Ja, Gud ske lof!» hördes Jonsons djupa röst ute från
sjön.

»Nå ser ni det, mor Stina!» ropade Lotta, i det hon
slog armarna om fyrvaktarhustrun. »Ser ni det, att det
var jag som hade rätt!»

»Men, hvarför svarte han inte själf?» frågade nu
Stina med nyvaknad oro.

»Ni ropade ju på Jonson,» inföll fyrmästaren helt
muntert och gladt, »och pojken skulle väl inte ta1 ordet
ur munnen på far sin heller!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhmaja/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free