Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
applåderat hans illusoriska härmningar af kända
storheter på den tragiska skådebanan, — skulle de hafva
bedragit honom, skulle de hafva ljugit?
Var det väl så alldeles afgjort att den der gamle
teaternarren, som stod der bakom hans rygg, och
mönstrade honom med till hälften spefulla, till hälften
medlidsamma blickar, att han hade rätt? Kunde det inte
vara afund, kunde det inte vara illvilja med i spelet?
Var det kanske inte endast ett illparigt försök att
stämma ner hans mod, för att sedan kunna erbjuda honom
en så mycket ringare lön, i fall det slutade med att
han finge en enställning vid hans teater — något som
han i det längsta hvarken ville eller kunde tvifla på. Allt
detta vore ju både möjligt och troligt, och ändå kunde
han inte hjelpä att det skar som en halfslö knif genom
hans hjerta, och det var nästan med döende stämma
som han efter en stund tog mod till sig och sade:
— Således anser direktören att jag inte duger för
teatern?
Han hade knapt fått dessa ord öfver sina läppar,
förr än han djupt ångrade dem; det tvifvel på sig sjelf
som de ofrivilligt inneburo, var ju en förolämpning mot
den kallelse han kände inom sig, och med klappande
hjerta lyssnade han till den bakom honom stående
mannens svar.
Det kom efter en stund, litet dröjande, litet
tveksamt, som om den talande erinrat sig det orientaliska
ordspråket: tala är silfver, tiga är guld! — men
slutligen kom det ändå:
— Det har jag inte sagt! — Man kan nog duga
för teatern, fast man inte duger till tragiker.
— Direktörn menar kanske förste älskare —
inföll den unge mannen med blygsam ton; och efter ett
par ögonblicks tystnad fortfor han med en viss upprigtig
ifver, som om han ville skudda ifrån sig alla möjliga
misstankar om någon egenkär Narcissusnatur; — men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
