- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
13

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och klappade honom faderligt på axeln, — dem har herrn
utmärkta anlag för, det ser jag tydligt! En sådan
stamning som den der, herre, skulle herrn kunna få aplåd
för både i Norrköping och Vadstena — ja, till och med
i Göteborg!

Komiska betjenternas! — utropade den unge
mannen i ungefär samma ton som en dåtidens Hamlet
skulle utsagt de bekanta orden: — »Vara eller icke.
vara», — och i det han med ett språng skyndade till stolen
vid dörren, der hans lågkulliga hatt stod, tillade han
med en ton af sårad stolthet som skulle gjort en präktig
effekt i en af D’ Ennery’s melodramer: — jag förstår
att herr direktören behagar skämta med mig; men som
jag inte brukar skämta med allvarsamma saker, så har
jag den äran att rekommendera mig!

— Tänker herrn gå? — frågade direktören lugnt,
och med utseende af en man som förstår både saker
och menniskor, — tänker herrn gå innan herrn fått
höra, om jag vill erbjuda herrn ett engagement eller inte?

— På sådana vilkor vill jag inte ha’ något
engagement! — förklarade den unge mannen med bestämd ton,
i det han lade handen på låset.

— Jaså, ja lycka till då till den blifvande debuten
på kungliga teatern, — sade direktören hånfullt, — ty
det går väl inte af för mindre än der, kan jag tro!
Men annars, i fall herrn skulle ta’ sitt förnuft till fånga,
som jag inte tror, så bjuder jag herrn tie kronor i veckan!

Den unge mannen hörde knappast de sista orden;
han var redan ute i förstugan, tryckte hatten ned i
pannan och rusade som en galning utför den smala
trappan på det hotell vid Österlånggatan der den för
tillfället i Stockholm vistande teaterdirektören bodde, samt
förlorade sig omedelbart i en af de till Skeppsbron ledande
gränderna.

— Det var kanske dumt att jag inte bjöd honom
elfva! — mumlade direktören för sig sjelf i det han
med tankfull min tog sig en dugtig pris snus, — det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free