Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det lät så lockande, tyckte han, att han trots sin blyghet
och sin fruktan att störa, måste bulta en gång till.
— Stig in! — hördes direktörens stämma, som det
tycktes i något förargad ton.
Han öppnade dörren och steg in.
Vid sin öppna byrålåda stod direktören, i samma korta
nattrock som i går, och tummade några sedlar, som han
nyss framtagit ur en tämligen diger plånbok, medan på
soffan midt framför dörren satt ett ungt fruntimmer med
ett friskt, vackert ansigte, ett par stora bruna ögon och
en tämligen bred mun, som nu vid det klingande skrattet
visade en felfri rad af de hvitaste stora tänder.
— Jaså, det är herrn! — sade direktören likgiltigt,
i det han sneglade bort åt dörren, — är det någonting
herrn vill?
— Ja, jag skulle önska att få säga direktören ett
par ord! — svarade den unge mannen, förlägen öfver
att veta sig vara ett mål för den skrattande damens
mönstrande blickar, och väl vetande med sig sjelf att
hvarken stöflorna eller hatten eller ens öfverrocken voro
i det skick, att de kunde tåla vid någon mera
genomgående granskning.
— Ja, jag ska’ genast gå min väg, bara jag får
mina pengar! — sade den unge damen med klar och
något höglagd röst, i det hon reste sig från soffan och gick
fram till direktören, på hvars arm hon helt ogeneradt
lade en tämligen stor hand utan handskar, i det hon
helt vårdslöst fortsatte: — så der ja, krångla inte nu,
utan låt mig få mina fem och tjugo, annars reser jag
inte med hvarken till Vesterås eller Örebro!
— Jaså, än kontraktet då? — frågade direktören
halft brummande, i det han likväl med ett visst
välbehag betraktade den knubbiga handen, som ännu låg
qvar på hans arm, — tror inte mamsell att det binder,
det? Hvasa?
— Kontraktet? — skrattade den unga damen, i det
hon tog bort sin hand från nattrocksärmen och svängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
