Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är det verkligen sant? — utbrast den unge
mannen glad och lycklig, i det han rusade upp från
soffan, — får jag verkligen engagement?
— Ja, herrn hör ju att jag säger det! Kom igen
i eftermiddag, så göra vi upp kontrakt. Men herrn ska’
komma precis fyra, för jag reser klockan fem, och då
ska’ herrn få en vecklön i förskott och så träffas vi i
morgon eller i öfvermorgon i Vesterås — och vill herrn
bara arbeta, så nog fan ska’ jag göra aktör af herrn,
som jag gjort af så många andra.
Och dermed afskedade han honom helt faderligt
och vänligt och den unge mannen kom hufvudyr och
tumlande ned på gatan, utan att så noga veta om han
stod på hufvudet eller fötterna.
3.
Tjugotre år, fri som fogeln, tio riksdaler i fickan
utom de två, tre, som han fått för några gamla böcker,
dem han inte kunde föra med sig, försedd med en
däcksplats till Vesterås, för besparingens skull —
hufvudet fullt af framtidsförhoppningar, applåder och
kommande lagrar — kan man tänka sig något gladare,
något mera förhoppningsfullt, något mera lysande än det?
Så tyckte åtminstone den unge mannen, der han
med stolta steg gick på Aros’ fördäck, mätte de begge
skorstenarne med mönstrande blickar, log åt den barske
kapten Bengtson, der han stod och grinade som en gammal
solvarg högt uppe på sin kommandobrygga, medan
Mälarens vackra stränder dansade förbi i höstdagens varma
solbelysning och yppiga, fast melankoliska färgprakt.
Kungshatts gamla forntidsminne på sin stång, Eckerö
gamla spetsiga kyrktorn som steg upp från sin
grönskande landtunga, den fruktade Björkfjärdens vattrade
små vågor som plaskade mot fartygets skarpa bog, alt
försatte honom i en feststämning, så intensif att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
