Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hon heter Liljeros, och är vid samma teater
som jag! — svarade den unge mannen med berättigad
stolthet, — det vill säga, vid direktör Lagers teater!
— Jaså är hon det? Och herrn också?
— Stopp! — kommenderade kaptenen med
detsamma.
— Nå, hvad tror styrman? — frågade den unge
mannen brådskande.
— Åhja, inte tror jag det kan vara något farligt!
— svarade styrmannen, i det han lutade sig öfver
relingen, — gå bara, jag ska’ tala med kapten!
Den unge mannen begagnade sig hastigt af den
meddelade tillåtelsen och skyndade öfver mellandäcket
fram emot aktern, just som ångbåten stoppade och
fallrepstrappan sänktes ned. Uppkommen på akterdäck
såg han att den unga flickan hade stigit upp, gått öfver
på den andra sidan der den väntade båten låg, der hon nu
lätt och litet vårdslöst lutade sig öfver den grönmålade soffan
för att åse embarkeringen. Åter igen såg han en skymt
af det välformade benet och den hvita strumpan sticka
fram under den mörka klädningen, och såg huru en
högvristad fot stödde tåspetsen mot däcket, medan hon
höll den andra uppdragen under sig der hon låg på ett
knä på soffan och sträckte fram hufvudet öfver relingen.
Det var något i hela den vårdslöst framlutade figuren
som gjorde ett lifvande och varmt intryck på honom,
något på engång djerft, behagfullt och utmanande, som
på ett egendondigt sätt stack af ifrån de öfriga unga
resande damernas sätt och utseende, der de sutto eller
stodo nära intill, synbart bevakade af sina mödrar eller
andra qvinliga anförvandter, och betraktade den unga
aktrisen i smyg med afundsamma blickar.
— Jag vet inte om jag har den äran att vara
igenkänd? — frågade den unge mannen, i det han med
hatten i handen närmade sig den unga flickan.
— Jo bevars, hvad jag känner igen er! — svarade
den unga damen, i det hon, utan att stiga upp vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
