- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
33

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sämjan god så är rummet stort nog — inte sant? — Tycker
ni att det hade varit bättre i salongen? Jag tycker
att det är mycket trefligare här! Der var det så mycket
rök och så mycket lunta-lunta!

— Lunta-lunta? Hvad är det förslag? — frågade
han förvånad, i det han gjorde sig så smal som han
kunde.

— Vet ni inte hvad lunta-lunta är? — frågade
hon skrattande — det är just sådana der herrar som
satt der nere! Dem kalla vi fruntimmer inom teatern
för lunta-lunta, det vill säga brackor, begriper ni? Får
jag inte slå i en liten påtår åt er? Så der ja! nu föll
håret ner! Jo, det var trefligt! — Usch, det der
välsignade håret, det är så långt och så tungt, så jag får
aldrig någon reda på det!

— Åh, så stort det är! — utbrast han beundrande,
i det han såg på henne med lysande blickar.

— Tycker ni? Åhja, det är inte så illa! Känn
skall ni få känna så tjockt och så tungt det är!

Och i det hon flyttade sig närmare honom så att
hennes knän nästan trängde sig inpå hans, lade hon
flätan i hans hand och vände sin hvita fylliga nacke
emot honom, i det hon skrattande sade:

— Åtminstone kan ingen säga att jag har löshår!
Åhja, drag i flätan skall ni få känna, den sitter fast,
det vill jag lofva, och ni behöfver inte vara rädd att
ta’ i, för jag är inte håröm af mig! Men släpp nu, så
får jag lägga upp hårkorgen igen!

Och när han icke genast ville eller kunde släppa
den vackra rödbruna flätan ur sin hand, gaf hon honom
ett lätt slag på fingrarne, ryckte den ifrån honom och
började sätta upp den, i det hon drog upp det ena
benet under sig och vände honom ryggen på den trånga
soffan, mot hvilken hennes på en gång smidiga och
fylliga gestalt aftecknade sig i mjuka våglinier, hvilkas
lockande konturer han knappt vågade följa med blicken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free