Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Belysningen var af enklaste slag. Några rökiga
oljelampor till ramp och vanliga talgljus i bleckstakar
på kulissramarne. Och i denna dåliga belysning gingo
både Shakspeares, Göthes, Schillers och Öhlenschlägers
hjeltar öfver scenen och applåderades välvilligt och
kraftigt på samma gång, både af stadens innevånare och af
välmående brukspatroner och bergslagsbönder från de
omgifvande socknarne, hvilka i synnerhet vid
marknadstillfällena i mängd kommo ner till residensstaden för att
afsluta sina affärer i jern och trävaror. Det var i denna
stad och på denna scen som direktör Lager sjelf inlade
en oförvansklig ära i sinnesnärvarons och mensklighetens
tjenst, när han under fjerde akten af Röfvarbandet, midt
under den gamle Moors hjertslitande berättelse om sitt
hårda öde i tornet, dit den obarmhertige sonen kastat
honom, fick se att det höll på att taga eld i kulissen
midt emot, steg upp ur tornet och tog tre jättelika steg
öfver scenen, blåste ut elden med en kraftig pust som
kunnat taga en mälarskuta af grund, gick tillbaka till
sitt torn under publikens dånande applåder och fortsatte
jeremiaden öfver sitt olyckliga öde, som om ingenting
passerat.
Det var också här, som han en annan gång,
förargad på en ovan sufflör, hvars hviskningar han ej kunde
höra, med den stora, sjelfmedvetna talangens ogenerade
hemmastaddhet på scenen, böjde sig ned framför
sufflörluckan, tog upp den uppslagna pjesen, läste igenom den
felande repliken, efter ett vårdslöst: »ursäkta mig mitt
herrskap!» lade boken tillbaka framför den förbluffade
sufflörens näsa och fortsatte sin rol, som om ingenting
händt — någonting som både stadsfiskalen och
apotekaren sedan på stadskällaren kommo öfverens om: »var
förbannadt bra och behändigt gjordt, i en situation vid
hvilken hvem annan som helst hade kunnat komma
af sig.»
På denna klassiska och af stora minnen omstrålade
scen, var det nu som Vilhelm Holm skulle mottaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
