- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
49

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något som endast användes på teatern, och enkannerligen
af det skäl att dubbeldörrarne äro så smala, att en
ordentligt stoppad garfvare omöjligt kan komma in genom
bara en, — inträdde han med hatten på och knölpåken
i hand, med tunga steg och vände sig genast emot den
i gästgifvaresalen tronande Sjövall, samt skulle just
öppna munnen till sin första replik: »Jaså herre, det är
ni som tubbar min son» etc. — då han hastigt hörde
en skroflig stämma från höjden af salongen, som helt
högt utropade:

— Nej sir’u, Lundqvist! Det va’ mej en fan te’
vara lik garfvar Petterson, du!

Den skrofiiga stämman dränktes i ett skallande
gapskratt, derpå en energisk hyssjning, så ett nytt skratt,
sedan en börjande applåd, som snart växte med lavinens
häftighet, och inom ett ögonblick genljöd hela den lilla
salongen af ett förfärligt tumult, som alldeles
dekontenanserade den stackars nybörjaren.

Först snurrade han rundt omkring som en trissa på
ett stengolf, sedan började han fäkta med armar och
händer, derpå tog han hatten af sig och i det han fick
fatt i den blårutiga näsduken i sin ena bakficka, drog
han hastigt upp den, började torka sig i pannan och
skulle just till att fortsätta nedåt ansigtet då direktören,
med sin af gammal vana förvärfvade sinnesnärvaro,
närmade sig honom och midt under tumultet ute i salongen,
med varnande röst utropade, i det han dock gent emot
garfvaren bibehöll Sjövalls öfvermodigt hånfulla leende:

— Akta kindbenen, herre! — Kom ihog att de
är utaf bomullsvadd, och kostar mig mina modiga fem
riksdaler med finnar och allt.

Af en egendomlig slumpens nyck tvärstannade
tumultet vid de första orden; men direktören, som var
i taget, märkie inte detta, utan fortsatte under ljudlös
tystnad i salongen sin varning ifrån orden: »Kom ihog»,
så att hela publiken fick reda på både priset och
tillbehören, och lönade genast denna oväntade inblick i den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free